Änglar. Finns dom?

Ängel

Nu på söndag är det ”Den helige Mikaels dag” i kyrkoåret. Den helige Mikael är en av ärkeänglarna, som strider mot det onda.

I tonåren sa jag mig vara ateist. En av mina bröder, kanske den jag mest såg upp till, sa sig också vara det. Vi samtalade ofta om rymden och andra naturvetenskapliga ämnen.  Det som fanns var bara det man kunde se och ta på. Något annat trodde vi inte på.

Jag var arton år och arbetade på länsmejeriet i Visby. Det var ett mycket hårt arbete med tidiga morgnar. En gång, när jag var hos Gunvor, min flickvän i Buttle, som fyllt 15 år och ganska nyligen gått och läst sa till mig, när hon såg hur trött jag var och skulle köra bil till mitt hem vid Hajdeby i Kräklingbo: ”Jag skall be för dig, så att det inte händer dig något på vägen”. Jag sa: ”Kom inte med det där religiösa, för jag tror inte på det”.

På vägen hem somnade jag vid bilratten i 70-80 kilometers fart. Jag minns ännu i dag platsen, där jag somnade. Det var mellan mejeriet i Kräklingbo och hajdebygrindar. Det kunde ha slutat med katastrof, om jag kört på någon annan eller in i ett trä. Det kunde ha inneburit min död, men det gjorde det inte.
I drömmen fick jag se enormt skinande hand som bokstavligt lyfte mina ögonlock. Jag vaknade alldeles förskräckt, men glad över att jag var kvar på vägen. Jag tror, att jag var vaken resten av natten, och ännu i dag när jag berättar det, känner jag hur nackhåren reser sig på mig.

Det var som om jag mött någonting, som jag trodde inte fanns. Det är den händelsen, som gjorde att jag så småningom blev präst. Det var egentligen en omöjlighet för en arbetargrabb med sjuårig folkskola. Jag tror inte ens jag är särskilt begåvad. Det finns så många andra, som jag tycker kan mycket mer – och inte kan jag sjunga heller. Jag har haft en enorm tur, som träffade Gunvor, stor tur att jag kom in på ungdomssekreterareutbildningen i Sigtuna. Tur att det fanns en studiecirkel på universitetsnivå i Visby. Tur att jag kom in på folkhögskolan i Hemse och tur att jag klarade av  teologie kandidatexamen vid universitetet i Uppsala. Ja, jag har haft en enorm tur i livet.  

Jag har några  gånger varit nära att dö, men räddats på ett mirakulöst sätt. En gång på ett repmöte när jag var pjäsgruppchef, skulle jag vid ett tillfälle slå om en spak  på en kanon (haubits)  och fick krypa in med huvud och arm för att nå den spaken. Då hoppar haubitsen av pivåplattan och faller ihop som en fällkniv. Jag hade precis fått ut huvudet och armen innan den föll ihop.
En annan gång stod jag med ett ben på var sida om ett stor traktorhjul. Den som körde traktorn tappade kopplingen och jag borde blivit överkörd, men blev det inte. Ja, och några andra sådana tillfällen,

som jag klarat mig undan i sista ögonblicket. Visst skulle man kunna tolka det så, att jag hade änglavakt, och jag tolkar det så, men man vet aldrig.
Däremot när jag tänker på den skinande handen jag såg och som lyfte mina ögonlock, när jag somnat vid bilratten, då vet jag att jag var med om något, som jag inte trodde fanns.
Därför blir mitt svar på frågan i överskriften: Ja. Änglar finns.

3 reaktioner till “Änglar. Finns dom?”

  1. Ja håller helt med Dig Sune. Har varit med om liknande händelser och det har stärkt mig i min tro att det finns någon/något som hjälper mig när det behövs. För mig är både Gud och änglar verkliga. Senast förra söndagen då jag halkade och skadade min höft ganska illa. Jag bad en bön om att det inte skulle vara så illa som de trodde när jag kom in till lasarettet. Efter röntgen kom ortopedläkaren in och sa att det var nödvändigt med operation och jag bad igen att jag skulle slippa det. De tog mig till operation och förberedde precis allting men i samma ögonblick som narkosläkaren skulle lägga ryggbedövning kom ortopedläkaren och sa att röntgenläkaren tyckte att det borde göras en magnetröntgen också för han tyckte att det såg ut som om en spricka och ingen fraktur. All operationsverksamhet avbröts och dagen efter gjordes en magnetröntgen som visade att det var en spricka i höftkulan som inte behövde opereras. Ortopedläkaren som är en god vän till mig och med många års erfarenhet sa att han aldrig hade varit med om något liknande. Då sa jag ”Gud hjälper, och idag arbetade han genom en röntgenläkare”. Alla tittade på mig och skrattade men jag är säker på att åtminstone någon av dem som var med i rummet förstod. När jag blev ensam på rummet igen så tackade jag för hjälpen som jag återigen fått från Gud. Tack för Din fina blogg Sune.

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till prostensune Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: