I förrgår la jag mig på sängen i Buttle och sov middag. När jag vaknade sken solen in till mig genom fönstret. Plötsligt kom ett 74 år gammalt minne för mig. Jag var fyra år och skulle få åka med far och mina stora bröder, Bertil som var 16 år och Martin, som var 14. De skulle tillsammans med far hämta ett lass grenar från skogen med hästar och ”skrammelvagn”. Jag skulle få åka med, jag skulle bara sova middag först.
Det var en vit barnsäng jag låg i. På sidorna fanns några pappskivor innanför träsidorna. Pappskivorna var klädda med ett tyg som hade blå och vita små fyrkantiga rutor.
Jag låg där i min säng och lekte med att se olika mönster i tyget. I bland kunde jag se blå diagonaler på tyget och ibland vita. Till slut somnade jag och sov väl någon timme och när jag vaknade hade far och mina bröder gett sig av.
Jag blev ledsen och besviken. De sa ju ,att jag skulle få följa med. Jag skulle bara sova en stund först. (Jag förstår mycket väl att de åkte utan mig. Det var farligt för en liten fyraåring att åka på grenlass i skogen efter hästar.)
Konstigt med minnen. Jag hyser naturligtvis ingen agg till far och bröderna. Jag älskade dem och såg upp till dem. Hur kunde det komma sig att ett minne för 74 år sen plötsligt dök upp så klart för mig? Kanske berodde det på solen som lyste in genom fönstret. En stämning som påminde om vad jag upplevt en gång?
Sunes blogg 