Nebulosan Helix i stjärnbilden Vattumannen kallas ibland av astronomer skämtsamt för Gods eye, Guds öga. (bilden från Wikipedia)
Våra ögon kallas ofta för ”själens spegel”)
Våra ganska nyfödda barnbarnsbarns ögon, Kasper och Maltes ser på mig med undran i blicken. ”Vad är det där för en gammal gubbe som ser så vänligt på mig”, undrar de nog. Fast de kan ju ännu inte formulera några ord än, så hur går det till att tänka då? För undrar gör de, när de ser på mig.
Jag har under mitt 78 åriga liv mött många sorters ögon. Tomma, ledsna, förtvivlade, frågande, hatiska, kärleksfulla, tillitsfulla, skräckfyllda, sorgsna och pillemariska. Ögon fyllda av längtan, åtrå, och avsky.. Förälskade ögon. Ja, nog är våra ögon själens spegel.
Ibland kan ett ögonblicks kontakt vara något alldeles särskilt. I början på 1970 talet var min familj på midsommarfest i Jamtli i Jämtland. Min hustru, Gunvor, mötte för ett mycket kort ögonblick en helt främmande killes ögon och på något sätt upplevde hon något magiskt över ögonblicket. Jag såg det inte, men när Gunvor berättade det blev jag vansinnigt svartsjuk. Det var nog tur, att Gunvor och den främmande mannen aldrig träffades.
Vid ett annat tillfälle på 1990 talet, när vi hade syskonträff på Kreta, inträffade också något annorlunda. Vi var ute och gick i en stad där på Kreta. Vi mötte några nunnor, och jag tyckte plötsligt synd om dem. Jag tänkte, att de har säkert aldrig haft något roligt, Aldrig haft något kärleksliv, aldrig fått känna förälskelsens tjusning. Då mötte jag en äldre nunnas ögon. Jag hajade till och skämdes över mina tankar. Trots att våra ögon bara möttes någon kort sekund, såg jag i nunnans ögon ett djup som berörde mig. Jag såg någon egendomlig slags lycka, frid, kärlek och värme. Jag har inga ord för vad jag såg, bara att det berörde mig, och att jag minns hennes ögon ännu.
Till sist för en liten tid sen. Jag hade tagit emot nattvarden och satt i kyrkbänken. En av kvinnorna, som var på väg ner från nattvardsgången gav mig ett ögonkast, som gjorde mig varm invärtes. Det fanns ingen åtrå i hennes blick, det är jag för gammal att hoppas på, men det var en blick som översköljde mig med kärlek, som om jag fått den varmaste av kramar.
Ja, tänk så mycket ett ögonkast eller ett ögonblick kan betyda.
Sunes blogg 