Liv

Liv

Det jag nu kommer att skriva, borde jag kanske inte ge mig in på, för jag har för lite grundkunskap i naturvetenskapliga ämnen. Det är möjligt att jag använder fel ord på fel ställe. Jag kommer att blanda ”vetenskap” och religion, något slags ”filosofi” och annat. En av lärarna på universitet sa vid en storsamling på tematerminen, att när hon hörde mina åsikter och vad jag sa, tyckte hon att det var vansinne och det dummaste hon hört. Hon tillade också, att när hon funderat några dagar på vad den ”dumme” gotlänningen sagt, måste hon erkänna att det låg mycket i det sagda. Det är väl det finaste beröm jag någonsin fått.

Jag låg och halvslumrade i solstolen i solskenet i Buttle för några dagar sen. Vi har två stora almar på tomten. Jag tänkte om man tog alla löven från ett av träden och la dem bredvid varandra, skulle löven då täcka en hel fotbollsplan?

(I alla fall verkar det så, när man räfsar ihop löven på hösten.)

Så kom jag att fundera på om meningen med löven. Det är att tjäna trädet, hjälpa till med att ge det näring och kanske med trädets fortplantning. Det är förstås fröna som hjälper till med det, men har löven med fröna att göra? Här är det luckor i kunskapen. Kan man säga att löven lever? Ett eget liv? De vissnar ju och faller ner från grenen, eller är de bara en funktion för att trädet skall må så bra som möjligt?

Jag jämför med människans blodomlopp. Det krävs för att människokroppen skall fungera, men man kan väl knappast säga att blodet i sig själv har ett liv. Människokroppen består av otroligt många delar. Alltsammans behövs för att människokroppen skall fungera. Vi säger att människan har en själ och att Gud inblåste livsande i hennes näsa. Skulle man på samma sätt kunna säga att almen, trädet har en själ? Har Gud inblåst sin ande även i trädet? Kanske är det just detta som gör skillnaden på robotar och levande varelser? Även om robotar kan utföra fantastiska saker, så lever de inte.

Jag tänker på, att det är som om Gud har haft något av samma idé med sin skapelse. Såsom just blodomloppet i vår kropp. Träden har sitt ”blodomlopp” i saven, som på ett märkligt sätt kan lyftas trettio fyrtio meter upp genom träden ut till grenar och minsta kvist.

Jag tänker på kosmos hur allting ”snurrar”. Allt från miljarder galaxer med miljarder stjärnor och som ganska säkert har miljardtals planeter som snurrar kring sig.

Jag tänker på mikrokosmos hur protoner, elektroner och neutroner snurrar kring atomkärnan. Jag tycker det är samma idé på något sätt.

Det märkliga är att vetenskapen ännu inte funnit något liv på en annan planet än jorden. Här kryllar det av liv. Kanske kommer man att finna liv även på andra planeter och konstigt skulle det väl vara annars.

Ändå slås jag ibland av tanken, att har Gud skapat detta fantastiska universum för att dela med sig av livet och ge människan en miljö att leva i?

Ja, frågorna är många och särskilt frågorna om Gud. Därför vill jag berätta vad en katolsk pojke svarade på frågan: ”Vad vet vi om Gud?” Pojken svarade: ”Om Gud vet vi inte så mycket och det vi vet det är vad Jesus visat oss.”