Att vara öppen som en bok

Bok 1

Det uttrycket hör man ibland. Jag är en av dem som tror mig vara öppen. Det skäms jag inte för, detta att vara öppen. Jag talar ofta om både på Face Book och i andra sammanhang vad jag har haft för mig. Det finns somliga som tycker, att måste du berätta allt? Kanske inte, det kan tyckas vara egocentriskt, men det är lättare att umgås, om man är öppen och inte döljer  något. Naturligtvis finns det sådant som man inte kan berätta för någon annan. Det som någon berättar i förtroende  kan man inte föra vidare. Det man som präst får höra  under bikt, kan man absolut inte tala om någon annan. Gör man det förlorar man kragen.
Ändå – Har man inte några hemligheter för sig, så gör det väl inget om andra får reda på det?

 Är det sådana ärenden du har?

Frågan är hämtad från Kaj Munks film: Ordet. Scenen där sonen berättar för sin far att han skall åka till stan. Fadern frågar: Vad ska du göra där?. Sonen svarar: Det har inte far med att göra. Det är då fadern säger: Jaså. Är det sådana ärenden Du har?

Det ligger så oerhört mycket i faderns fråga. Hade sonen haft ”ärliga avsikter” kunde det inte vara svårt att svara på faderns fråga. Ex. Jag ska träffa en vän, eller klara av vissa affärer, eller  gå på systembolaget.  Det hade han inte behövt hålla hemligt, men antagligen hade sonen inte ”rent mjöl i påsen”. Därför talade han inte om vilket ärende han hade i stan.

Det är heller inte ”rätt” att vara så öppen att man utan hämningar alltid säger vad man tycker. Det kan såra någon och då blir det fel.

Ja, jag har mina funderingar

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s