En reseskildring

Andreas 15

(Fotot av Andreas är taget av hans farmor Gunvor Österdahl)

Vi var i Uppsala över helgen och uppvaktade vårt barnbarn, som tagit sin ämneslärare examen vid Uppsala universitet och som firade sin trettioårsdag.  Han har studerat till lärare för gymnasielever i engelska och samhällskunskap under fem år.

Jag tycker, att han har gjort en otrolig bedrift under de  omständigheter som då rådde.

Vi åkte den 2 juli med båten till Nynäshamn. Vi hade tänkt åka Södertälje, Strängnäs för att slippa stressen genom Stockholm. Jag ändrade mig i sista stund och tänkte att vi har klarat Stockholm så många gånger tidigare, så det borde kunna gå nu också. Det gjorde det också.

En olycka hade inträffat i en tunnel och GPS- en visade oss en annan väg genom Stockholm. Vi kom in mitt i ”smeten” på Kungsholmen och undrade hur i all sin dar det skulle gå? Vi kom dock igenom Stockholm utan större besvär. Inte en enda tutade, som de gjort tidigare gånger. Det berodde nog på att det gick väldigt sakta genom Stockholm. Det var en enorm köbildning, och vi kom bara fram några meter i taget.

På kvällen i Uppsala samlades vi gotlänningar på ett lägenhetshotell på Portalgatan, Andreas mor och far, hans syskon Rebecka med fästmannen Leo och lillasystern Elisa. Vi hade väldigt trevligt.

I rummet där vi skulle sova såg jag att det var två enkelsängar . Gunvor och jag som varit gifta i snart 57 år, bestämde oss för att ha kvar sängarna 3 meter från varandra, trots att vi legat i samma säng så länge, bestämde vi oss för att ha kvar sängarna där de stod.  Jag fick ligga i ”stutabåset”, som Kristina från Duvemåla sa.

. Det var ett dumt beslut för vad hände med mig, när jag så småningom somnat i min säng? Jo, jag ramlade handlöst  ur den kl. 05.30 på morgonen, slog huvudet i sängbordet och föll hårt på min redan ömma axel. (Troligen hade jag i sömnen försökt att i vanlig ordning krypa in till Gunvor, men hamnat på golvet.)

Dagen efter hade Andreas och hans fästmö Emelie bjudit till fest, för att fira honom och det blev en fin dag för Andreas och för alla oss andra som var där.  Andreas far, Kent visade en kort film om Andreas från barnaåren och hans mor, Maria hade förberett ett bra tal och farmor Gunvor berättade om en episod under vår Fårö-tid och jag hurrade på gotländska.

De övriga gotlänningarna reste hem dagen därpå. Gunvor och jag stannade en dag till, för att få rå om våra barnbarn Andreas och Jonas och deras fästmör , som alla bor i Uppsala. Jonas blev för resten klar med sin utbildning till narkossjuksköterska tidigare under året. Andreas är förlovad med Emelie och Jonas med Karin. Det var så skönt att få träffa dem ännu en stund.

Vi körde inte hem genom Stockholm, utan vi valde att köra runt Stockholm genom Enköping, Strängnäs och Södertälje i stället.

2 reaktioner till “En reseskildring”

  1. Otroligt vad Andreas liknar Kent, men det har Du väl hört förr.
    För övrigt är det inte så farligt att köra fel i Stockholm man hittar alltid ut , fast dottern och mågen blev lite snopna när jag klev in genom deras dörr igen ute i Lindholmen .

    Gilla

Lämna ett svar till prostensune Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: