Albatross

GustafV

Min fars berättelse.

Min far, Gustaf Österdahl låg under första världskriget inkallad vid kustartilleriet i Fårösund. Han var en duktig skytt och innehade guldmärket i just skytte. Kanske var han något slags underbefäl, för jag minns, att han var noga med att jag skulle göra vapenvård på min k-pist, som jag fått med mig hem efter militärtjänstgöringen. (Jag var utbildad pjäsgruppchef, och när jag ryckte ut 1962 fick jag ta med mig hem skarpladdade skott och en k-pist, som skulle förvaras i hemmet.)

Min far var ganska tystlåten av sig. Det hände dock att han någon kväll kunde berätta minnen från förr. Det här var en sån kväll.
Han berättade, att han 2 juli 1915 var hemma på permission hos sin far och mor vid Trosings i Gammelgarn. Plötsligt hördes ett dån av starka smällar, och farmor trodde att det var åska. Far förstod att det inte var åska, utan att kriget kommit ön. Han tog sitt gevär och cyklade mot Herrvik i Östergarn. (Jag tänker på, att min far måste ha trott att han cyklade till fronten och kriget. Varför gömde han sig inte där vid Trosings? Han hade ju permission.)

Vid framkomsten till Herrvik fick han se vad det kraftiga dånet berodde på. Två ryska fartyg hade med sina kanoner skjutit på den tyske minkryssare, Albatross, som svårt skadad gått på grund vid Herrvik.

Far var imponerad av tyskarnas disciplin. Han berättade, att när tyskarna kom i land med de skadade och döda, så lades de döda på en linje, de svårt skadade på en annan och de lindrigt skadade på ännu en annan plats. Naturligtvis tyckte far det var hemskt att se alla döda och skadade, men som sagt trots den svåra situationen, så rådde inget kaos. Det var ordning och reda bland besättningen.

Nu på senare år har jag  ifrågasatt hans berättelse, eftersom det inte tycks finnas något foto av honom på platsen. Min far berättade om händelsen, när jag var barn på 1950 talet.

Jag fick dock senare läsa en ögonvittnesskildring av Leonard Nordin, som var med och grävde graven för för de omkomna på Albatross. Han berättar i sin uppsats det samma angående tyskarna disciplin, som min far berättat.
Jag tror därför att min fars berättelse är sann, trots att han inte finns med på något foto.

Albatross

Albatross vid Östergarnsholm den 2 juli 1915. Reproduktion efter  amiral Jacob Häggs lavering.

Min far var för gammal för att bli inkallad under andra världskriget. Han var född 1891. Han var i stället med och byggde värn. Arbetet pågick dygnet runt. En månskensnatt när han skulle cykla hem till Trosings  fick han se en massa vita människor stå runt albatrossgraven på Östergarns kyrkogård. Han blev förskräckt, och trodde att han såg spöken. Det visade sig dock vara en grupp studenter, som mitt i natten kommit för att se på graven.

Albatrossgraven

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s