Posten

Axel Oxenstierna 1nrättade 1636 det
kungliga svenska postverket.

”På varannan eller var tredje mil längs det nya vägsystemet skulle det finnas en edsvuren bonde som fick vara postiljon. Dessutom måste han ha två drängar till hjälp. Så snart han hörde den ankommande postiljonen tuta i sitt horn måste han enligt stadgan, strax göra sig i ordning för att i det ögonblick  då postväskan kommer in på gården vara beredd att den så snabbt som möjligt ”natt och dag, oaktandes vad väder som kan vara, vidare fort löpa”. (Citat från Herman Lindqvist bok Historien om Sverige. ”När Sverige blev stormakt”  utgivningsår 1994.)

Ja, fort skulle det gå. Det var viktigt med postgången.

Nu är det tal om att posten bara skall utdelas varannan dag.

Det finns en skröna om en lantbrevbärare på 1970 talet, som hade väldigt bråttom. Han rusade in till en dam utan att knacka, för att få en avi påskriven. Damen stod och tvättade sig med bar överkropp. Hon blev rädd när lantbrevbäraren kom inrusande. Hon skrek till och slog armarna för bröstet. Han hade som sagt bråttom, så han la avin på bordet och sa: ”Skriv på här så håller jag för så länge”.

Gunvor, min hustru, vikarierade som lantbrevbärare på somrarna på 80 talet. På den tiden kunde man få mycket uträttat med postens hjälp. Man kunde sända brev, betala räkningar, sända och ta emot paket. Paketen  kom ända till postlådan, eller om de var för stora så tutade postbilen och lämnade paketet i hemmen. Stora summor pengar hade lantbrevbäraren med sig, när det var pensionsdagar. Man kunde då få sin pension kontant direkt från postbilen. Lantbrevbäraren kom in varje vardag till pastorsexpeditionen och hämtade kollektpengar och tjänstebrev gällande folkbokföringen och annat.

Jag hörde berättas om en präst som hade samlat in alla fasteinsamlingens Lutherhjälps sparbössor, öppnat dem, hällt alla pengarna i en påse och utan att sortera pengarna hällde han sen ut dem över bordet, så att lantbrevbäraren kunde sortera alla 25, 50 öringar, enkronor, tvåkronor och fem kronor och sedlar och så räkna i hop dem. Det tog minst en timme för lantbrevbäraren och sinkade honom i  tjänsten. Prästen blev från den dagen inte så populär hos lantbrevbäraren.

Nu har mycket förändrats. Det är sällan man får några brev på posten. Det är mest reklam som kommer. Region Gotland sänder fakturor på sophämtningen, så visst kommer det något brev. Jag har en brevvän i Norge, så jag får ett brev från henne varannan månad ungefär. Annars går det mesta via e-mail eller Facebook. Ja, tiderna förändras.

Jag köpte en mandelkvarn via nätet i oktober 2019 och fick den till ICA Maxi i Visby i slutet av februari 2020. Mannen, som lämnade ut paketet log och  sa, när jag berättade, att jag hade beställt varan på nätet i oktober, att Ja, Post Nord kan man lita på.