Silverbröllop

Silverbr i Rom 5

Tågluff

Gunvor och jag hade bestämt att vi tillsammans med Gudrun och Nils Selmer skulle fira vår silverbröllopsdag hos Birgittasystrarna i Rom 15 augusti 1989.
Nils och Gudrun skulle flyga till Rom och vi bestämde oss för att på ungdomars vis tågluffa en månad. Det hade blivit möjligt för oss medelålders att göra så på den tiden.

Tyvärr hittar vi inte någon reseskildring från tågluffningen, men Gunvor hittade några anteckningar på ett gammalt brev som berättar om vart vi åkte i början.

27/7 Uppsala-Hamburg via Stockholm. 28/7 Hamburg – Osnabrück. 29/7 Osnabrück – Bryssel via Köln. 30/7 Bryssel – Oostende. 1/8 Dove – York via London. 2/8 York – Inverness via Edinburgh. 3/8 Inverness – Orkney via Thurso. 4/8 Wick – Inverness. 5/8 Inverness – London – Harvick.  6/8 Hack van Holland – Amsterdam. 6/8 Amsterdam – Osnabrück. 7/8 Osnabrück – Soest. 9/8 Soest – Karlsrue.  10/8 Karlsrue- Luzern.  Lucern – Basel.

Antckningarna på det gamla kuvertet tog slut där. Vi kom i allafall till Bern och därifrån till Melche Fruit. Sen kanske direkt till Rom till Birgittasystrarna. Vi bodde hos Birgittasystrarna någon vecka, men skulle stannat längre. De ringde från Fårö och erbjöd Gunvor jobb som lärare i skolan. Det innebar att vi fick bryta upp från Rom och ge oss av mot Fårö, för att Gunvor skulle hinna börja skolan i tid. Vi åkte tåg hela vägen från Rom till Stockholm i ett sträck.

Skriver ur minnet några händelser från vår tågluffarresa.
Först ett mycket obehagligt minne från Bryssel. Det var 40 grader varmt och vi skulle gå och äta på en restaurang. Jag såg att det stod Amerikansk biff  på matsedeln. Jag beställde en sådan och så en elefantöl. (Gunvor tog något annat). Kyparen försökte nog avråda mig från att beställa rätten, men jag stod på mig. Han kom ut till oss med den amerikanska biffen, som visade sig vara rå köttfärs. Det var inte det jag hade tänkt mig, men stolt som jag är, så sa jag inget. Tog emot den och åt med viss tvekan, men med elefantölen gick den ner. Efter några timmar fick jag en fruktansvärd diarré. På vägen till vandrarhemmet fick jag smyga in i en buske. Vi fick så tag i en taxi och kunde ta oss till vårt läger för natten. Dagen efter kom vi till Dover, där en hygglig kvinna, som var värd för Bed and Breakfirst, lät oss bo två dagar. Jag hade hög feber. Tyckte att väggarna var så långt borta. Gunvor fick ut och leta efter koltabletter. Jag piggnade till och vi kunde fortsätta vår resa.

Vi fick för oss att vi skulle åka längst norr ut i Storbrittanien, så vi åkte till Orkney- öarna. Där arbetade en sommargranne till oss, från tiden vi bodde i Eksta prästgård. Vi tänkte överraska henne. Vi gick till affären där hon arbetade. De sa, att hon åkt till London just den dagen, eftersom det var hennes lediga dag. Vi tog in på vandrarhemmet på Orkney. Det var inte särskilt rent där. Rörde man vid filten stod ett moln av damm omkring oss. Nåväl, vi fick iallafall se Lunafåglar.

Så till sist ett fantastiskt vackert minne.
Vi vaknade på stadshotellet i Bern. Undrade var vi skulle få någonstans att sova nästa natt. Gunvor ringde alla möjliga vandrarhem, men det var fullt överallt. Till sist fick vi plats på ett vandrarhem på ett ställe som hette Melch Fruit. Vi visste inte var det låg, men gav oss av med tåget. Vi fick så byta till buss och efter bussen fick vi åka upp i alperna med linbana. Vi kom upp med linbanan till en underbart vacker plats med gröna alpängar och små sjöar. Vi frågade efter var vandrarhemmet låg. Det visade sig att det var  drygt tre km att gå till vandrarhemmet. Vi bar våra 20 kilos packningar på ryggarna, så vi var inte så pigga på att bära dem så långt. Gunvor bad flickan som hade hand om linbanan att vi skulle få lämna våra ryggsäckar där. Det gick bra  och vi började vandringen. Det var så vackert. Ett litet kapell låg alldeles vid en liten sjö. Jag som var nyutnämnd kyrkoherde i Bunge pastorat, kunde inte förstå att de inte hade öppet, när de fick så fint besök.
Inga bilar hördes. Bara kornas skällor som ljöd, när korna rörde på sig. Nostalgisk blev jag när jag fick se en man, som körde en gammal 98 kubiks lättviktare med 30 liters spann på pakethållaren. Han skulle mjölka några kor. (Jag mindes en annan man från min barndomstid vid Hajdeby som också skulle mjölka några kor, som körde en sån motorcykel och hade ett trettoliters spann baktill på pakethållaren.)
Både Gunvor och jag tyckte det var fantastiskt att få komma upp till den lilla alpbyn och få övernatta där. Absolut en av höjdpunkerna på resan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s