Märkligt minne.

Foto Kent Österdahl.

I går var vi vid ekstakusten och i ”Linnéas änge”. Jag kom att tänka tillbaka på vad som hände Kristi himmelsfärds dag 1979 just i ”Linnéas änge”.

Jag skulle ha korum  och gökotta med hemvärnets lottor. Korumet och gökottan var öppen för alla och ett hundratal församlingsbor deltog. Kantor, Cally Dannborg, hade bildat en sång och gitarrgrupp som kallade sig ABC kören. Det var Annie Arscans, Britta Söderström och Cally som spelade och sjöng och som hjälpte till med psalmerna. (Gunvor påstår att kyrkokören för Eksta, Sproge och Levide också var med, men jag minns inte riktigt.)

Någon av hemvärnslottorna läste dagens evangelium och så började jag predika om Kristi himmelsfärd, men också om skapelsens underbara skönhet. Någon gök hade  vi ännu inte hört gala. Jag avslutade min predikan med att säga: ”Låt oss nu så som göken lovsjunga vår Skapare. Innan jag hann säga Amen hördes göken ropa KOKO.  KOKO.

(Några trodde att jag hade en bandspelare med mig, men det hade jag inte.)

Tio år senare 1989 skulle jag på Kristi himmelsfärds dag ånyo ha ett korum eller gökotta med hemvärnslottorna. Vi var på samma ställe, i Linnéas änge, och med i stort sett samma antal deltagare. Vid slutet av min predikan berättade jag om vad som hänt förra gången då göken gol, men sa jag, sån ”tur” kan vi väl knappast ha än en gång. Jag sa dock ändå : ”Låt oss nu så som göken lovsjunga vår Skapare”. Vad händer? Jo då, han gol sitt KOKO, KOKO då också.  (Det gick ett sus genom de församlade)

Ja det är roligt att minnas tillbaka på allt fint man har upplevt.