Min gråhårige far

Fotot, som någon tagit av min far omkring 1915.

Gustaf Österdahl gjorde militärtjänst  vid Kustartilleriet i Fårösund. Han var en duktig skytt, innehade guldmärket. Det berättas, att han blev gråhårig över en natt. Han var på en båt, som bogserade ett mål för övningsskjutning från land. Problemet var, att man tog fel på målet från land och sköt på bogserbåten som min far var med på.
Gustaf var vid ett tillfälle på permission hemma vid Trosings i Gammelgarn. Då fick de höra stora skrällar. Min farmor trodde det var åska, men far förstod, att kriget hade kommit och tog därför sitt gevär och cyklade mot Östergarn och Herrvik, där striden stod mellan ryska skepp och tyska minutläggaren Albatross.  Albatross gick på land. Många var skadade och döda. Gustaf var med och såg det hela.

En kväll ringde en östergänning till mig och ville tala om ett gammalt kort han hittat. Det var nog min farmors far ”Jörrn” Isberg kallad, som han hittat. Han berättade så om en av ”Jörrns” söner, som var så galen att ljuga. Jag sa, att det var min farmors bror. ”Ja, ja, de jär konstut att de där Isbergarna di har bleit ”besmittede me att ljauge”, sa han då.

Farmors bror, som var så galen att ljuga enligt rykten.  Det berodde nog bara på att han var en god berättare. En riktig Münchhausen. Hans jakthistorier var så dråpliga, att man måste förstått, att han ljög.

Kunde far min ha ljugit ihop det där med att han var med vid Albatross strandning? Jag tror han talade sanning. Det var inte så ofta han berättade något för oss barn, men historien om att han var med vid  Albatross strandning är trovärdig. Det finns dock inget foto av honom iklädd kustartilleriets uniform, som kan bevisa att han var med. Han berättade, att han beundrade tyskarnas militära disciplin. Alla som var döda låg på en rak linje, alla som var svårt skadade på en annan o.s.v. Detta berättade far på 1950 talet.

Jag fick läsa en uppsats av Leonard Nordin, när jag var kyrkoherde i Östergarn, och han skriver i sin uppsats detsamma som far berättat. Därför tror jag att far var med.

Min far föddes 1891 och var med på mobilisering under första världskriget. Under andra världskriget var han för gammal och fick då bygga  ”nästen” eller värn. De arbetade i skift. En månskenskväll, när han skulle cykla hem till Trosings och skulle passera Östergarns kyrkogård, fick han se många vitklädda människor stående runt gravvården för de slagna vid Albatross gravplats. Han blev förskräckt och trodde han såg spöken, men när han kom fram, såg han att det var en grupp studenter som mitt i natten stod där.