Min bror Gösta fick tidigt ta ansvar i familjen. Vid sex års ålder fick han cykla med ett mjölkspann till Hajdeby för att hämta mjölk. En gång, när han skulle tända karbidlyktan och göra den ren, exploderade den. Det gick bra, men tänk vad barnen fick göra farliga saker redan i unga år. Gösta flyttade tidigt hemifrån. Han är nummer sex i syskonskaran. Han är ett år äldre än Bojan, som skrev en hyllningsdikt till sin bror, när han fyllde 70 år. Nu har han fyllt 80 år och bor sedan många år i Örebro.
TILL BROR GÖSTA
Du och jag på Trosingsbacken, går med matkorg åt vår far.
Det vita gräset böjer nacken, när den ljumma vinden drar.
Du är fem och jag är fyra, Hitler har i världen krig.
Och vår far gör kol till gengas, vi kan följa liten stig.
Det var inte långt till gläntan, där den svarta ugnen var.
Vi möter några svarta karlar och vi frågar efter far.
Far er har vi slängt i ugnen, säger svarte gubben då,
Och dom flinar åt oss ungar, varför kan jag ej förstå.
Jag blev rädd och börjar lipa, men du var ju stor och stark.
” hon blir ju rädd kan du begripa,” och så fick hans ben en spark.
Pappa kom och gubben skämdes och han tog sig åt sitt ben.
”Jo, jag var väl dum som skrämdes. Sorken är en ilsken en.”
Du fick ej va liten länge, jag tog din plats i mammas knä,
Och har man fyra äldre bröder, ja då ¨får man hänga mä.
Så du blev en kaxig kille, men en glad, med hett humör,
Och du visste vad du ville, och snart blev du en charmör.
Men du ville ut i världen, så du skulle gå till sjöss.
Till det glada barndomslivet, ja det sa du nu adjöss.
Så som sextonårig stewart skulle du nu laga mat,
Och där spydde du i hinken, ibland grytor kött och fat.
Så småningom förstod du, att det var nog bäst ändå,
Att med båda fötter stadigt, uppå landbacken få stå.
Efter ganska många turer, kom du så till Örebro
Och du ville börja läsa, för du hade framtidstro.
Då på kvällarna du lärde, hur man husen bygga skall.
Bärighet och vikt och värde och att skilja gran från tall,
Och du är ju väldigt noggrann i precis allting du gör,
För det måste man ju vara om man skall bli ingenjör.
Nu ni reser runt i världen, ja allting vill ni ju se.
Margret hon planerar färden, sen så får du hänga me.
Men jag blev ju kvar här hemma, på den gamla gutaön,
Och nu kan vi båda njuta, av att ha fått statlig lön.
När man ser tillbaks på tiden och på alla gamla hyss
Barndomen och ungdomstiden, verkar som det var helt nyss.
Både glädje och bekymmer, de har nog satt sina spår,
Ändå kan jag inte fatta att du fyller sjuttio år!
KRAM OCH GRATTIS! Bojan
Sunes blogg 