Soldyrkan ?

Någonstans läste jag, att människan till sin natur är religiös. Det lär inte funnits någon kultur i världshistorien som inte varit religiös. Kanske är det kommunismen? Dock är frågan om inte idén med staten är en sorts religion. Lenin, Stalin och Mao betraktades mer eller mindre som gudar. Liknande kejsarkulten? Nåväl. Strunt samma. Jag har kanske fel. Har haft det förr.

En mycket naturlig religion tycker jag är dyrkan av solen. På hösten och vintern när solen mer eller mindre försvinner, vissnar mycket i naturen ner och ser dött ut. På våren, när solen kommer åter, får allt liv igen. Gräset blir grönt och blommorna slår ut. Ja, hela naturen sjuder av liv. Så visst kan jag förstå att man förr i världen ägnade sig åt soldyrkan.

Påsken, som kyrkomötet i Nicéa år 325 bestämde att den skulle firas första söndagen efter vårdagjämning efter första fullmåne, har säkert med solen och våren att göra. Segern över döden.

Herren Jesus Kristus liknas ibland vid solen. Uppståndelsens sol. Det är därför ”alla” kristna gravar ligger i öst/västlig riktning. Stoften, eller liken ligger så, att de ska kunna se Kristus, när han kommer som ”uppståndelsens sol” i öster. Därför sitter vi vända mot öster, mot soluppgången i våra medeltida kyrkor, för att se Herren när han kommer.

En fin bild, som jag läst någonstans, är att på Påskdagens morgon tyckte sig det fromma folket se, att solen gick upp två gånger vid horisonten. De sa, att det berodde på, att hela naturen var så glad över Jesu seger över döden, att solen dansade på påskdagens morgon. Jättefin bild. I mina frommaste ögonblick har jag nog på påskdagens morgon sett efter om det var så. Om solen verkligen dansade på påskdagens morgon. Jag har sett och sett, ja t.o.m. kisat med ögonen – och lite kanske.