Jag hade spelat pingis och tävlat för ÖIK under ganska många år. Det var nu länge sen och jag tyckte det skulle vara roligt att samla det gamla pingisgänget till en fest och få prata gamla minnen.
Två av dem var med i a-laget på min tid. (Alltså ÖIK:s A-lag i serien) Vi var jämnstarka ”pingislirare”. En var kanske lite bättre än vi två andra. Han som var lite bättre var den offensive av oss. Vi två andra var mycket defensiva spelare. Det var något av en mardröm för arrangörer och kanske också för oss själva när vi möttes. Ingen slog någon forehand eller backhand. Vi bollade fram och tillbaka. Envisa var vi båda, så det kunde bli väldigt långa matcher.
Nåväl, festen blev lyckad. Det var god mat och dryck. Stämningen var på topp och skratten rungade i den gamla prästgården.
På morgonen när jag skulle ha en högmässa i kyrkan, kunde jag inte hitta mina skor. Innan högmässan skulle börja kom hustrun till en som varit med på festen och lämnade tillbaka skorna. Hennes man hade av misstag fått med sig mina skor. Hans barnbarn hade upptäckt det och sjungit för full hals: ”Vem har tagit prästens skor, prästens skor”?
Ja det är många fina och roliga minnen jag har från östergarnstiden. Vänner för livet.
Sunes blogg 