Mejeriarbete

Trott mejeriarbetare sover med fotot av sin älskade. Gösta Österdahl la dit fotot när jag
sov. Han tog fotot 1961?

i maj 1961 fick jag arbete på länsmejeriet i Visby. Jag flyttade in hos min broder Bertil Österdahl som bodde i Visby. (Fotot är dock taget vid Hajdeby i Kräklingbo i mitt barndomshem. Jag var troligen tillfälligt hemma.)

På länsmejeriet  fick jag som 18 åring verkligen lära mig att arbeta. Vissa morgnar började jag klockan fyra på morgonen. Andra morgnar kl.05.30 och vissa kl.07.00.

Jag var lite av avbytare som gick runt på alla avdelningar, men mest var jag i flasktappen och på mottagningen. En dag på sommaren kunde se ut så här: Kl.05.30 – 07.50 arbete i flasktappen. Arbetet i flasktappen bestod av att jag skulle plocka 3000 flaskor i timmen ner i stålkorgar. Flaskorna kom på ett ”löpande band” ut på ett litet bord och det gällde att hinna få undan flaskorna för annars föll de i golvet. I början hade jag mycket svårt att hänga med och mina arbetskamrater flinade och sa att de körde extra fort. En gång ville chefen som satt på en stol och synade flaskorna när de kom från diskmaskinen, att det inte var några råttor i dem. Han tyckte synd om mig och ville byta ett slag. Det gick inte så bra, för efter fem minuter efter det att jag satt mig att stirra på flaskorna så somnade jag. Han bytte aldrig någon mer gång. Kl. 07.50 -08.00 var det frukost.

Därefter var det ner till mottagningen och vänta på att lastbilarna med mjölkspannarna skulle komma in. Hade jag då tur att ingen lastbil ännu kommit, så hade min älskade kommit med bussen och gick förbi mejeriet. Då sprang jag ut i vita kläder och med ett smutsigt gummiförkläde och promenerade hand i hand med henne förbi mejeriet. Mina arbetskamrater flinade mycket åt tilltaget.

Efter det att lastbilarna kommit och börjat lasta av mjölkspannen som stod och skramlade på kättingar blev det full fart på mottagningen. Spannarna tömdes för hand, Fjorton spann i minuten. Spannarna gick så på en kätting in i diskmaskinen och föll ner borta hos oss två som var i skummjölken. Där fanns tre tappställen. En kran för vassle, en för kärnmjölk och en för skummjölk. Det satt olika brickor som talade om hur mycket och vilken sort det skulle vara i varje spann. Det gällde att få in spannet under rätt kran och se efter på mätaren att det blev rätt mängd. Sen skulle locket på och så få ut spannen till lastbilarna igen. Fjorton spann i minuten!

Vid 11.30 tiden var arbetet med spannarna klara och då gällde att diska och göra rent fram till kl.12.00 då det var lunch.

Kl.13.00 var det så dags att gå tillbaka till flasktappen  och plocka de evinnerliga flaskorna igen. På somrarna kunde vi hålla på till kl.21.00 för att hinna med att leverera till affärerna. Det var ett mycket långtråkigt arbete, men jag hade goda arbetskamrater, så jag lärde mig trivas rätt så bra.

Det var dock inte så lätt att vara nyförälskad och sova lite, för att så gå upp tidigt på morgnarna. En eftermiddag när jag var ledig gick jag en skogspromenad. I skogen fanns ett stenbord. Det såg lockande ut, så jag la mig på bordet och somnade. En hund kom fram och puffade på mig. Hunden hade sällskap med en farbror som antagligen trodde att jag var full. Vi blev dock goda vänner och jag fick hyra hans varmgarage. Han erbjöd mig också senare att få köpa hans hus för 40 000 kr. Ett fantastiskt erbjudande, men jag vågade inte. Kan inte låta bli att tänka på om jag varit kvar som mejeriarbetare och köpt huset. Hur annorlunda skulle inte mitt liv ha blivit?

Mejeritiden gick i trötthetens tecken. En gång somnade jag  när jag körde bil. Jag blev väckt på ett mirakulöst sätt och som gjorde att jag så småningom blev präst, men det är en helt annan historia.