Tankar om döden 22

Hoppet

Första söndagen i advent 1995 kom jag hem till mitt hempastorat som kyrkoherde. 30 år hade jag varit borta.  Jag var född i Gammelgarns församling och växte upp i Kräklingbo församling. Östergarns pastorat bestod av Östergarns, Gammelgarns, Kräklingbo, Anga och Ala församlingar. Jag var ensam präst i dessa församlingar.

Jag minns, när jag skulle skriva någon betraktelse inför allhelgonahelgen i vårt församlingsblad ”Ostkanten”. Jag gick där på Kräklingbo kyrkogård och stannade inför många av gravarna. Jag mindes många av dem, som låg i gravarna. Jag såg dem liksom framför mig.

I Kräklingbo kyrka finns på norra väggen en stor bild av Jesu uppståndelse,  som en gång varit altartavlan i Kräklingbo kyrka. Hur han står där vid en öppen grav frisk och stark och besegrande döden.

Jag tänkte på alla, som låg i gravarna därute på kyrkogården. Alla kräklingboboar.  Tänk om de för att Jesus Kristus besegrat döden ändå skulle leva, friska och glada, och att jag en dag skulle se dem alla igen. Bilden av Jesus i kyrkan betyder så mycket för mig, att jag tycker och tyckte, att det skulle finnas en strålkastare i kyrkan som belyste bilden.

Ja, jag har haft många troskriser, och ibland har jag tyckt att det var tråkigt i kyrkans gudstjänster. Min hustru Gunvor och jag försöker gå varje söndag i någon av kyrkans gudstjänster.

Jag minns en gång, när jag kände mig orolig att, när jag kom in i kyrkan och satte mig där kom det ett lugn över mig.

Det var ändå, som att här hörde jag hemma.

Jesu seger

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s