Tankar om döden 3

Tankar om döden 3

Helvetet

En av recensenterna till min lilla bok: ”Längtan efter tro” skrev, att min bok var ett bevis för, att det var vår dödsrädsla eller dödsångest som skapat religionen. Vem vet? Kanske har han rätt? Eller också kan denna ”längtan” vara skapad i oss, som gör att vi (alla tror jag) söker efter kontakt med vår Skapare?

Min egen dödsrädsla har ingenting med helvetet att göra. Nej, underligt nog har jag inte varit rädd för det. Trots att det i predikningar förr i världen och även i evangelierna talas om ”den dubbla utgången”. ”Det brinnande gehenna” var soptippen utanför Jerusalem, har jag fått lära mig. De ”som inte höll måttet” kastades på soptippen. Det har dock inte skrämt mig och varit orsak till min dödsskräck. Nu på senare år har jag tänkt på det ibland, när jag förstått, att jag inte heller ”håller måttet”, men i det fallet förlitar jag mig på Guds nåd. Tror att Gud är god. (Skärselden tror jag en del av oss får uppleva under detta livet. Många har det mycket besvärligt.)

Min rädsla och min skräck är att det inte skulle finnas någon Gud. Att det inte finns något hopp, att allt är slut i och med döden? Den totala intigheten? Frågan är nu, när jag uppnått 75 års ålder: Är mina tankar annorlunda inför döden nu, än när jag var 36? 

Men först några andra reflektioner. Andra boken jag läste var Stefan Einhorns ”De nya dödssynderna”.