Varför jag bloggar

Varför jag börjat blogga.

Fem små böcker har jag skrivit:

”Längtan efter tro” utgiven på Skeab/Verbums förlag 1981.

”Kyrkohistorier, eller en glad österdahlare” 2006.

”En glad pensionär, eller en gammal österdahlare”, utgiven på prepositions förlag 2008

”Är det en dröm- så låt mig drömma”, prepositions förlag 2008.

”En sjuk österdahlare”, prepositions förlag 2011.

Böckerna har sålt bra och lite har jag tjänat på dem. Dock inte på den första boken, ”Längtan efter tro”. Den gavs ut i 3500 ex och var slutsåld efter bara någon månad, eller kanske blev den borttagen ur Skeab/Verboms sortiment. Den boken fick jag en krona och femtio öre för per styck.

(Jag hade gått med på vad som helst. Stolt och glad över att de ville ge ut min bok.)

Trots att jag har fått fem små böcker utgivna har jag svårt att kalla mig författare. Jag lyssnar nu på Astrid Lindgrens ”Mio min Mio”. Hon var en stor författare som kunde med sina ord låta oss se bilder för vårt inre. En del författare har förmågan att kunna beskriva miljöer, så att man ser hur vackert det är. Ingenting av detta kan jag. Ändå tycker jag det är roligt att skriva.

Jag har mina funderingar om Gud, om livet och om universum m.m. Det är dessa funderingar jag vill dela med mig av. Kanske är det fler som har sådana tankar och som vill dela dem med mig.

Det är mest frågor jag har. Det får mig att tänka på uttrycket att en dåre kan  fråga mer än tio vise män kan svara på. (Eller nåt liknande). Jag önskar att jag i stället för frågorna kunde berätta om svaren, men så väl är det inte.

(Mer om det i morgon..)

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s