Funderingar om rymden 16

Andromedagalaxen
375px-Andromeda_Galaxy_(with_h-alpha)
(Foto hämtat från Wikipedia)

Det finns enormt många sådana här galaxer i universum.
Vintergatan tillhör en grupp av 40som kallas lokala gruppen.
Störst bland dessa galaxer i Lokala gruppen är Andromedagalaxen. 1,5 till 2 ggr så stor som Vintergatan, som vi då kan se med blotta ögat under stjärnbilden Cassiopeja. Det ljus vi ser från Andromedagalaxen har varit på väg 2,3 miljoner år när det når vårt öga.

(Mitt sätt att beskriva var man kan se Andromedagalaxen: Stjärnbilden Cassiopeia ser ut som ett W. Ser man ”ett par dm” under högra spetsen på W , något till höger, hittar man en svag diffus fläck. Det är Andromedagalaxen.)

Funderingar om rymden 15

Vintergatan
20 a
Foto: Kent Österdahl.
Fotot av Vintergatan är tagen från Klinte Minneslund, Gotland.
Jag tycker mig kunna se Svanens stjärnbild på fotot. Det påminner mig om när jag träffade Fader Sune Wiman för nu många år sen och han ville visa mig att även norra Stjärnhimlen är korsmärkt.
Han visade mig Svanens stjärnbild och läste en dikt för mig som löd:

”Runt kring stora solen
åker lilla jorden
darrande och skygg,
men på lilla jorden
vandrar stora Jönsson
trallande och trygg”.
Illustration av vintergatan.
Illustration av vår galax Vintergatan. Originalbild från NASA.
Vintergatan.
Vår sol är med i Vintergatan, vår Galax. Den består av 200 – 400 miljarder stjärnor.Det är en spiralgalax med armar. Vår sol befinner sig Orionarmen och har 30000 (28000) ljusår till centrum, där det är ett ”svart hål” som håller ihop galaxen med sin enorma gravitationskraft.
Det tar 250 miljoner år för vår sol att komma runt i Vintergatan. Det kallas för ett kosmiskt år. (Ibland står det 220 miljoner år och ibland 250 så man vet väl inte riktigt hur lång tid det tar för vår galax att sno sig.

Funderingar om rymden 14

Nebulosor (”Stjärnfabriker)
Orionnebulosan
(Fotot hämtat från Wikipedia)
Orionnebulosan kan ses med vanlig kikare om man ser i Orions bild under bältet  (Vise männen) i ”svärdet” som jägaren Orion bär.

Helix

Fotot hämtat från Wikipedia. Bilden på Helixnebulosan togs av Splitzer Space Telescope.

Somliga astronomer kallar den skämtsamt ”Gods Eye” (Guds öga) Det liknar verkligen ett öga. Det får mig att tänka på en pojke som snattade godis i en affär. En annan kund såg vad han gjorde och sa till honom: ”Gud ser dig!”
Grabben svarade: ”Ja, men han skvallrar inte.”

 

 

Funderingar om rymden 13

Vår sol
Solen
Foto från Wikipedia

Vår allra närmaste stjärna är förstås solen. Där bildas det mycket guld. Solen förbrukar mängder med energi. Solen är en stor kärnfusionsanläggning.

16 miljoner grader Celsius i kärnan. Om man kunde ta vara på den energi som solen ger på en sekund skulle den räcka för att försörja hela världen med energi i en halv miljard år. Solens bränsle kommer att ta slut en dag, om så där en 4 miljarder år. Då kommer solen att svalna och svälla och nå ända ut i mars bana och då kommer jorden med all sannolikhet att gå under, så kommer solen i slutstadiet att bli en vit stjärna och till sist explodera och bilda ett stoft, en nebulosa där nya stjärnor kan födas.

Man är rätt säker på att vår sol är tredje generationens stjärnor. Vårt universums födelse var för 13, 8 miljarder  år sen och de första stjärnorna bestod mest av Helium och väte och  att det tog tre generationer stjärnor innan kväve, kol, syre och silver och andra atomer bildades som vi är skapade av. Vi är alltså stjärnstoff.

Funderingar om rymden 12

Oorts moln
 Oorts moln  består av miljontals kometer. När vi kommit till Oorts kometmoln
d
å är vi nära slutet av vår sols gravitationskraft. Det händer att någon komet ur Oorts moln smiter till vår närmaste stjärna som ligger 4 ljusår bort. Proxima Centauri. Den är synlig på södra stjärnhimlen.
 Men innan vi går in på stjärnor så låt oss återvända till Oorts kometmoln och alla kometer.
375px-Halebopp031197
Foto hämtat från Wikipedia

Hale Bops komet var synlig 1996-1997. Den var då på väg att runda solen.
Den har en elliptisk bana och den har en omloppstid på 2534 år. Så det dröjer innan den kommer inom synhåll igen.

Halleys komet
Halleys komet
(Fotot hämtat från Wikipedia)
Halleys komet har en omloppstid på sin färd runt solen på ”bara” 76 år. Den lär ändå också ha sitt ursprung ur Oortskomet moln, men något fick den att ändra sin bana och gå in i det inre av solsystemet.

Jag minns för en 10-15 år sen när det berättades på TV att en komet som skulle lysa starkare än vår måne skulle komma att bli synlig på himlavalvet. Jag åkte ner till Ekstakusten på Gotland och satt och väntade halva natten, för att få se kometen. Jag väntade dock förgäves eftersom kometen kommit för nära solen och dragits in i den. Snopet var det.

 

Funderingar om rymden 11

Pluto

Piuto

Foto från NASA. Rymdsonden New horizons tog bilden.

Vi har nu kommit ut i Kupierbältet där dvärgplaneten Pluto befinnes sig. Pluto har en ”konstig” bana runt solen. Oftast är den utanför Neptunus bana, men 1979 – 1999 var den innanför. Plutos yta består av berg och is och kanske något mer. Dvärgplaneten Pluto är mindre än vår måne. Däremot har Pluto 5 månar. Störst av månarna är Charon. 14 juli 2015 passerade rymdsonden New Horisons Pluto och tog då förmodligen den här fantastiska bilden av Pluto.

Ultima Thule

Ultima Thule

Foto från NASA

Nyårsdagen 2019 passerade New Horizons långt ute i Kupierbältet den här ”snögubben”. Två klot som i sakta mak krockat med varandra och fastnat ihop. Märkliga ting finns det där ute i rymden.

Funderingar om rymden 10

Uranus

375px-Uranus2

(Fotot från Wikipedia. Bilden tagen av Voyager 2)

Uranus är den sjunde planeten från solen. Det är en gasjätte. 84 jordår tar planeten för att göra ett varv runt solen. Dygnet är 42 år långt. Uranus roterar ”baklänges” precis som Venus.  Tre miljarder km är det från jorden  till Uranus. Skulle man åka dit med bil och hålla en fart av 110 km i timmen skulle det ta 3000 år för att komma dit.

Neptunus

Neptune_Full

(Fotot från Wikipedia. Bilden tagen av Voyager 2)

Neptunus är numera den yttersta planeten i vårt solsystem. (Pluto har degraderats till dvärgplanet) Neptunus tar 165 jordår för att göra ett varv runt solen. Även Neptunus är en gasjätte. Har en mycket livaktig atmosfär med vindhastigheter på 2000 km i timmen. Neptunus har den högsta vindhastigheten i vårt solsystem. Det tar 4500 år att komma dit från jorden, om man åker med en bils hastighet på 110 km i timmen. Med dagens raketer skulle det ta 12-13 år. På fotot kan man ana en liknade ”fläck” som Jupiter har, men jag tror den har försvunnit nu.)

Funderingar om rymden 9

Saturnus

Saturn_from_Cassini_Orbiter_(2004-10-06)

Foto från Wikipedia. Fotot av Cassini)

 Saturnus, planeten med de vackraste ringarna. Saturnus tar 24 jordeår för att fullfölja ett varv runt solen. (Jag såg den, när jag var präst i Eksta, då den var mellan Plejaderna och Oxens öga. 24 år senare var den tillbaka på samma plats.)  Saturnus har minst 62 månar. Titan är den största av den och kanske är den intressantaste, eftersom något sjöliknande har upptäckts på den. Ringen är så stor, att lägger man en liten bit av den över jorden skulle den räcka ända ut till vår måne.   

För många år sen, när jag var ungdomssekreterare hade jag tillgång till en fågelkikare. En kväll riktade jag kikaren mot en lysande stjärna (som jag trodde). Det visade sig vara planeten Saturnus. Glad över att ha hittat den letade jag senare upp de synliga planeterna från jorden.  Ren tur att jag råkade se just Saturnus.

(Ber tusen gånger om ursäkt för att Saturnus kommer före Jupiter. Jag har försökt ändra det, men vet inte hur man gör.)

 

 

Funderingar om rymden 8

Jupiter

375px-Jupiter

(Foto från Wikipedia)

Jupiter är den största planeten i vårt solsystem. Jupiter är planeten som många gånger räddar jorden från att träffas av asteroider eller kometer. Med sin stora gravitationskraft dammsuger Jupiter det mesta, som kommer i dess närhet. Galilei upptäckte, att Jupiter hade 4 månar. Man kan se dem med en vanlig kikare. Numera har man upptäckt att Jupiter har många fler månar. Tolv jordeår tar Jupiter på sig för att fullborda ett varv runt solen.

Jag minns en sommar på 1990-talet.  Jag hade på TV hört att 24 eller 27 kometer skulle krascha mot Jupiter. Kometerna skulle komma liksom på rad, för de hade en gång varit en enda komet. Var och en av de 24-27? kometerna skulle ”explodera” med en atombombs styrka, Somliga vetenskapsmän trodde, att kometerna skulle bilda som ringar till Jupiter.

Vi skulle göra en resa med en gammal campingbil och köra hela Silvervägen norrut och Blå vägen hem. Jag packade med min lilla stjärnkikare, för att om möjligt få se vad som hände. Vad jag inte tänkte på var, att stora delar av Norrland har ljusa nätter på sommaren och jag såg inte skymten av Jupiter med min lilla stjärnkikare.

(Ursäkta att jag inte kommer ihåg datum och årtal och antalet kometer som slog er på Jupiter, men jag skriver från minnet. Tycker ändå det var dumt och kanske lite roligt att jag packade med kikaren för att se på Jupiter på ljusa dagen.)

Funderingar om rymden 7

Asteroidbältet

450px-Asteroid_Belt

(Foto från Wikipedia)

Mellan planeterna Mars och Jupiter finns asteroidbältet. Förr trodde man att det var en sprängd planet, men nu talar man om, att det var en massa stenar, som aldrig kom att samlas till en planet. År 2001 var 60 000 asteroider kända med väl bestämda banor runt solen.

De är dock största hotet för att livet på jorden ska gå under. Träffas vi av en asteroid på några km storlek kan det innebära  katastrof för livet på jorden. Man tror ju att dinosaurerna försvann från jorden, för att jorden träffats av en asteroid.