Vi röjer ur huset vid Hajdeby. Det är något av en tidsresa. Det är många saker från förr i tiden som vi hittar. Bland annat ett brev från storasyster Gunborg till farmor som annars bodde hos oss, men som tillfälligt bodde hos sin dotter, eftersom jag var i det närmaste nyfödd. Tyvärr förlorade vi brevet i all flytt, men syster Bojan berättar att storasyster Gunborg skrev och berättade om sina småsyskon. Bojan berättar att hon skrivit om mig, att jag redan log och var glad. Om Bojan skrev Gunborg att hon var förkyld och inte mådde så bra. Gösta som då var fyra år skriver hon något om ”Kaparn, jag menar Gösta”. Gösta är i dag 84 år och mycket sjuk. Jag är född 10 januari 1943, och eftersom jag börjat le måste brevet varit från 1943, som farmor tagit med hem från sin bortavistelse.
Vi hittade också ett annat brev som jag fått från min brevvän i Norge. Det var daterat 19 juni 1961.
Det var så att när jag var fjorton år och gick i sjunde klass 1957 fick vi i uppdrag av vår lärare, att skriva till någon i Kragerö i Norge. Jag skrev och en flicka, något yngre än jag svarade. Olaug Kirkholm Skauen heter hon. Vi hade en intensiv brevväxling och hon skriver mycket bra. Jag skriver, skriver för jag går just nu och väntar på ett brev från henne. Vi har ännu brevkontakt.
Jag blev så glad, när jag hittade brevet från henne från 1961. I brevet låg en söt hårlock med rött sidenband omkring. (Se bilden.) Den är från hennes hår. Jag blev oerhört ”tagen”. Det var som, när jag höll i hårlocken, så kändes det som om jag smekte henne över håret. En oerhört stark upplevelse.
Jag tror inte det är vanligt att man sänder hårlockar i brev till varandra i dag. Kontakten sker numera mest digitalt.
Ja i morgon är det visning inför försäljningen av mitt barndomshem vid Hajdeby. Alla lådor är nu tömda och fler ”tidsresor” blir det nog inte mer där.
Sunes blogg 