På bilden ser det ut som om Lennart Walman håller solen mellan tummen och pekfingret. (Foto Lennart Walman)
Det är en fin bild och jag har använt den i mina kåserier om solen och universum. Solen är dock mycket stor och det tar drygt åtta minuter att med ljusets hastighet färdas till solen,
Jag såg ett TV program från Vetenskapens värld i kväll. Det handlade om Universum och solen, och att vi lever i stjärnornas tid.
Jag har inga problem med att jämföra Bibelns skapelseberättelser och vetenskapens syn på tillvaron. Det verkar som om vetenskapen har beräknat att vårt universum är 13,8 miljarder ”ljusår ”gammalt och stort.
Jag läste i Illustrerad vetenskap att från början fanns ingenting. Det blev kortslutning i detta ingenting och så uppstod ”Big Bang”.
(Problemet är att nu har man hittat en stjärna, som är äldre än ”Big Bang”. Man kallar den för Metusalem”efter den äldste mannen i Bibeln.)
Det passade annars så bra med ”Big bang” och skapelseberättelserna. ”Gud sade ”Varde ljus” och det vart ljus. Man kan ännu ana ekot av ”Guds varde ljus”, för om man riktar känsliga instrument ut i rymden finns där ett bakgrundsbrus, som man tror har att göra med ”Big Bang”.
Problemet är ”Metusalem”. Stjärnan som ser ut att ha funnits före ”Big Bang”
Nåväl, för att göra en lång historia kort så ser det ut som, om vetenskapen tror, att vi lever i ”stjärnornas tid”. En gång uppstod den första stjärnan, och en gång kommer då alla stjärnor förlorat sitt ”bränsle” och det blir alldeles mörkt i universum. Det tar biljoner år innan vi kommer dit. Det finns tydligen en början och ett slut.
Jag kom att tänka på, när vi var på en fortbildningsdag för präster och hörde på en fantastisk föreläsare, som jag tyckte mycket om, men han sa att många har sagt och skrämt folk med att jorden ska gå under. Det är inte sant. Jorden kommer alltid att bestå. Obstinat som jag är, kunde jag inte låta bli att räcka upp handen och säga: ”Och ändå är det bara en tidsfråga”. Han frågade om jag tillhörde någon sekt eller så? Jag svarade, att jag hade ett intresse för astronomi och att jag hade läst, att om några miljarder år kommer vår sol att svalna och att solen kommer att bli en röd jätte och nå ända ut i Jupiters bana. Det måste innebära att det blir slutet för jorden.
Efter föreläsningen kom en kvinna fram till mig och frågade: ”Sa Du miljoner år?” ”Nej”, sa jag. ”Jag sa miljarder år”. ”Puh”, sa kvinnan och såg lättad ut.