(Min farmor Charlotta född 1867 död 1957.)
Vi kallade henne för ”Fam”. De sista tolv åren av sitt liv var hon ständigt sängliggande. Man bar henne från säng till säng, när hennes egen säng skulle bäddas. Jag minns henne endast som sängliggande.
Hon hade drabbats av en stroke vid 78 års ålder. De första dygnen var hon medvetslös, men vaknade upp ur dvalan och låg sen ständigt i säng i tolv år.
Hon var förlamad i ena sidan av kroppen, men kunde ligga och sticka och läsa tidningen. Hon var helt klar i huvudet ända till sin död. Hade gott humör och var slagfärdig i sitt tal. Hon myntade uttrycket: ”Hyll rövi yvar hude u säg bauu”, när det var besvärligt och hon kände sig bedrövad.
I dag har jag en sån dag, när jag känner för att göra det.
Sunes blogg 
Fantastiska kvinnor tänker jag .
Min morfar fick kanser och blev sängliggande i ett haft år , mormor och mamma skötte honom med tvättning vändning och matning , inte ett liggsår hade han distriktssköterskan kom ibland och hon berömde deras skötsel .
GillaGilla