Foto Gunvor Österdahl. Det var så fantastiskt många ljus i ljusbäraren i Visby domkyrka i dag. Jag tyckte det påminde om den gammaltestamentliga texten om Abraham och stjärnorna.
Vi var i Visby domkyrka, där det var högmässa. Den leddes av Petra och även en gospelkör medverkade. Jag inspirerades av texterna och Petras predikan, särskilt berättelsen om Abraham, när han såg alla stjärnor.
Vi hade för nu många år sen några vänner på middag i Östergarns prästgård. Vi åt och drack och hade trevligt.
Efter det att gästerna åkt hem gick jag en sväng på tomten till Östergarns prästgård. Det var en fantastisk fin stjärnkväll i slutet på september och när jag gick där lycklig och glad kunde jag inte låta bli att säga: ”Gud om Du nu finns, vill Du inte ge mig ett tecken?” Då var det som om Herren visade på alla stjärnor och jag hörde en röst inom mig som sa: ”Duger inte det här?” Jag kunde bara svara: ”Ja Herre, det duger alldeles utmärkt”.
Ibland händer det att jag undrar över varför jag måste berätta allting för alla. Det liksom rinner över för mig, och det känns som att jag måste få berätta. En vänlig prost sa en gång till mig i all välmening, när jag för hundrade gången talat om att det kom så mycket folk till gudstjänsterna, att jag skulle bara komma ihåg att det som sker stort, det sker i tysthet.
En annan präst berättade för mig om en man vars tankar rann osorterat ut genom munnen. (Det gällde inte mig, men jag fick mig en tankeställare. Var jag kanske en sån?)
Visst funderar man ibland över varför man är, som man är.
Sunes blogg 