Foto av Gunvors och min första bil. En DKW 3-6 1959 års modell. Jag minns att det var 1965. Vi bodde i lärarbostaden i Buttle och jag arbetade på länsmejeriet i Visby. På mejeriet började jag ibland klockan 04.00 och ibland 05.30 och ibland 06.00, så jag var i stort behov av att ha en egen bil.
Jag var stolt över min bil och berättade för mina arbetskamrater på mejeriet, att idag hade jag kört i 120 km i timmen på väg till mejeriet. ”I dag”, sa de: ”Då är det ju hastighetsbegränsning. Man får inte köra fortare än 90 km i timmen”.
Tidigare hade det varit fri hastighet, men nu hade man på försök infört hastighetsbegränsning vissa dagar. Det var tur att jag den dagen inte hamnat i någon hastighetskontroll.
Jag har alltid varit morgontrött och kvällspigg, så länsmejeriet var inte lämpligt för min dygnsrytm. En vintermorgon var det halt på vägen. Vi hade inte råd med vinterdäck utan körde på slitna sommardäck. Jag kom iväg sent från Buttle och hade som vanligt bråttom att komma i tid till mejeriet. Klockan var nära sex när jag kommit in till Visby och tog vägen från öster i Visby till mejeriet på söder. Samtidigt kommer en bil från söderport i Visby och kör mot A7. Jag får se honom sent och förstår att jag inte hinner stanna, så jag trampar gasen i botten och tror att jag skall hinna över korsningen vid Tingshuset. (Jag hade ju förkörsrätt när jag kom från vänster). Personen i den andra bilen tänkte också han, att han inte hann bromsa, så han trampade också gaspedalen i botten och trodde han skulle hinna över. Det blev en mycket kraftig kollision i korsningen, Jag hamnade med en totalförstörd DKW 3-6 a i en häck en bra bit från korsningen och den jag krockade med hamnade i Tingshusväggen.
I Tidningen dagen efter kunde man läsa: ”Ynglingar krockade, hamnade i tingshusväggen, men det var nog bara en föraning att de snart skulle in där”.
Så skedde också. Vi blev kallade till Tingshuset någon månad senare. Väl där undrade jag över hur det kunde vara att polisen uppmätt 25 meters bromssträcka, när ingen av oss hade bromsat? Då hånlog domaren och sa, att jag tror bestämt vi fått Perry Mason på besök”.
Nu 57 år senare kan jag le åt minnet, men då när det hände sved det ordentligt.
Sunes blogg 