(Foto hämtat från Wikipedia)
Många religioner talar om att en dag tar livet på jorden slut. Många har trott under årens gång, att nu är det slut, nu kommer snart Harmagedon.
Hitintills har dock alla tagit fel, men med tanke på svältkatastrofer, pandemier, översvämningar, torka och miljökatastrofer och det värsta av allt: Krig och beskjutningar och bomber mot kärnkraftverk. Dessa galningar. Förstår de inte att det drabbar dem själva också? Då kommer ändå tankarna.
Jag vill och försöker låta bli sådana tankar om jordens undergång, men ibland går det bara inte. Vi i kyrkan tror, att det bara är Gud som vet, när den dagen kommer, men kanske kan man tyda tecknen.
Jag talade med en man på våffelkvällen här i Buttle om, att kyrkan blir mer och mer osynlig. Färre gudstjänster än förut och färre gudstjänstdeltagare.
Mannen jag talade med sa då: ”Tänk om det blir som med vårt försvar? Politikerna trodde, att vi inte behövde något försvar och regementen lades ner, och försvaret blev till ett minimum. Man trodde inte att det skulle bli något krig igen, men så gick Ryssland in i Ukraina, och plötsligt blev vi rädda. Så rädda att vi t.o.m. ansökte om medlemskap i Nato”.
Tänk om det blir samma sak med kyrkan? Vi ”avrustar”. Prästgårdar och församlingshem säljs ut. I sockenkyrkorna där det förr var gudstjänster i varje kyrka två av tre söndagar, kan det nu dröja upp till sju veckor innan det är någon gudstjänst.
”Kanske” , sa mannen jag talade med, ”Kommer en omvändelse att ske, kanske kommer folk att återigen behöva en tro, en kyrka? Hur gör vi i kyrkan då om vi inte är rustade”?
Jag hoppas, att kyrkan kan få vara något av en Noas ark, dit folk kan komma och få tröst och hopp, även om stora svårigheter kommer att möta oss.
Sunes blogg 