Gunvor och jag har bott över några nätter i vår lägenhet i Visby. Gunvor skulle på synundersökning till specsavers. Jag följde med och skulle byta ett batteri i min guldklocka. Det skulle bli en drygt fem kilometers lång promenad fram och tillbaka till lägenheten. Tidigare i går hade vi varit och hjälpt Gunvors syster med trädgårdsarbete. Jag hade grävt en del av trädgården, delvis krypande på knäna. Jag tänkte, att jeansen var trånga och besvärliga att gå i så jag tog de gamla mjukisbyxorna från min träningsoverall, som jag krälat i jorden med ute vid min svägerska. De var bekväma att gå i. Jag tog också min blå jacka till träningsoverallen.
Kände, när jag kom fram till öster i Visby, att folk tittade lite konstigt på mig. Kände mig lite som en ”lodis”, eller som vi säger någon från ”a-laget”. Jag gick innanför muren till en klockaffär för att få ett nytt batteri till min guldklocka. Där inne var det fantastiskt fint och en dam, som var otroligt parant, frågade mig, vad hon kunde hjälpa mig med. Hon såg lite misstänksamt på mig, trodde väl att jag var en från ”a-laget”, men var ändå som sagt vänlig och tjänstvillig.
Jag tog av mig min guldklocka med guldarmband och frågade om jag kunde få ett nytt batteri. Jag sa också att jag använde den dagligen och att den kanske var lite smutsig. Då sa hon, att sådana här ur använder många bara när det är högtid och fest.
Jag kom att tänka på en gammal historia från Närrevyn. Det var en turist som skröt för en bonde i När om sin fina bil, en Cadillac. Bonden sa, att han hade haft en sån bil han också, men att det blev något fel på den, så han tryckte ner den med traktorskopan i ett sumphål.
Sunes blogg 