Eller att vara ökänd?
Tyvärr har jag alltid varit lite motvalls och mycket ifrågasättande. Det har varit kontroversiellt i vissa kretsar. Jag minns en fortbildningsdag för oss präster på 80-talet. Jag ville dela med mig av glädjen över att det kom så många till kyrkan i Eksta på söndagarna. Mina kolleger uppfattade det som om jag skröt alldeles förfärligt. Någon sa, att ja, ja vi har förstått nu att Eksta är världens centrum.
”Tilltufsad” sa jag ingenting då, men nu har lärt mig, att när jag bodde i Eksta, så var jag i universums centrum. (Vi är alla i universums mitt enligt boken: ”Universum i min hand”.)
Vid ett samtal med biskop Biörn berättade jag för honom, att jag hade svårt med tron och tvivlade ofta. Då sa han de kloka orden, att varför vilar Du inte i kyrkans tro ?
(Jag behövde alltså inte uppfinna hjulet på nytt)
Det är detta som är mitt problem, att jag måste ifrågasätta. Göra det till mitt eget. Jag måste förstå varför jag gör saker och ting och vad jag ska tro på. Kan inte bara acceptera och lyda. Jag minns när jag skulle lära mig ekvationer. Jag förstod inte varför jag skulle göra så eller så. Läraren sa: ”Det kan jag inte förklara, gör så bara”.
Ibland kan jag bli heltokig, när jag är med på en gudstjänst. Förstår inte varför vi ska be flera olika sorters syndabekännelser, när vi redan fått förlåtelsen och blivit upprättade. Dessvärre skriver jag av mig vad jag tänker också. Någon sa om en viss person, att allt som kommer upp i hans hjärna det rinner osorterat ut genom munnen. Så är det ibland för mig också.
Jag tänker på den gången jag sa, att det var konstigt att vi präster vågade uttala oss i den treenige Gudens namn. (Jag hade börjat läsa astronomi och förundrades över Guds storhet.) Nu förstår jag, att jag hade fel, för enligt Matteus ev. 28 kap. 19 vers står det: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.
Jag ber alla präster om ursäkt för misstaget.
(Det sägs, att även solen har sina fläckar.)
Det är kanske inte så underligt om jag blivit ökänd på ön.
Man ska kanske ändå inte tro, att man är alltför känd på ön, vilket följande berättelse får illustrera. En ung man som arbetade på TV kom in till sin chef och sa, att han ville ha pengar till taxi, för han tyckte det var så jobbigt att alla kände honom från TV rutan.
Chefen var mycket förstående och sa: ”Det förstår jag så väl” tog fram checkhäftet och började skriva på checkhäftet. Han tittade upp på mannen och sa: ”Förlåt. Vad heter ni?”.
Sunes blogg 