Min vän Nils Huhta

Nils Huhta. Foto: Kent Österdahl.

Nils Huhta gick bort, eller rättare hem 2013. Han var en mycket god vän. Jag vill i min blogg skriva, påminna om honom, för jag tycker han försvann så fort. Det är lite skrämmande hur fort man försvinner, och det är som om man aldrig skulle funnits.

Nils Huhta föddes i Luppio i Tornedalen. Hans modersmål var finska. Innan han började skolan kunde han inte tala svenska. Nils var en duktig idrottsman. Han kom femma i FN olympiaden på 5000 meter. Nils åkte vasaloppet två gånger. Tennis spelade han mycket.

Han var aktiv inom kyrkan i Vikmanshyttan.

Vi träffades, när vi läste på RKU:s ungdomsledarinstitut, där han gick ut som kursetta med högsta möjliga betyg  i alla ämnen. Efter utbildningen följde han med mig till Gotland. Han fick en halvtidstjänst som ungdomssekretare  på stiftet. Den andra halvan i hans tjänst var inom SKS. Sveriges kyrkliga studieförbund. Nils anordnade på sportloven resor till norska fjällen. 70 ungdomar över konfirmandåldern åkte med  i två gamla SJ bussar varje år vi arrangerade resorna. Ungdomarna betalade delar av resan själva. Jag har talat med många av  ungdomarna senare, och de minns fjäll lägren med glädje.

Inom SKS ordnade Nils med en universitetscirkel under några år. Vi läste in grundkursen 40 poäng. Det kom ner professorer och lärare från Uppsala på helgerna och undervisade oss.

Nils Huhta  kom så till Uppsala universitet och läste in teol.kand. Han prästvigdes för Visby stift och fick sin första tjänst i Vall. Han var en trogen arbetare i Herrens vingård. Han gjorde inte mycket väsen av sig som präst.

Men han läste hebreiska en termin på teologiska institutet i Jerusalem. Senare organiserade han en väldigt omtyckt resa till det heliga landet.

Det finns ett uttryck i Bibeln, där det talas ”om de stilla i landet”. Jag tycker Nils tillhörde dem. Vad inte så många vet är, att han hade ett utmärkt minne och kom ihåg ungdomar, som han inte sett på många år. Han var också en mycket god lyssnare. Hans styrka var, att när han var på sjukbesök, så kom han ihåg alla sjukdomar den sjuke haft. Likaså den sjukes släktingar frågade han efter och visade intresse för.

Nils Huhta var en god själasörjare och ofta anlitad för att ha begravningsgudstjänster.