Värnpliktig

Foto 1962

Jag gjorde min militärtjänst på A7 året 1962. Ryckte in som befälselev och ryckte ut som konstapel. Vi befälselever fick erbjudande att fortsätta vår militära bana, men trots att styckjunkaren ville, att jag skulle skriva på ”muckade” jag med stor glädje, när jag fullgjort min värnpliktstid.

Jag var nyförälskad och ville absolut inte vara inlåst på kvällarna. Styckjunkaren sa senare till mina syskon, att den där Sune han skulle blivit en bra officer, om han bara inte hade träffat den där flickan.

Det berodde nog inte bara på ”den där flickan”. Utan jag var inne i en sorts livskris. Mina värderingar hemifrån sattes på svåra prov.

Jag minns vid ett tillfälle, då jag skulle cykla på en vaktrunda till olika platser. Man skulle ringa och rapportera till vaktchefen från de olika platserna. Det var en plats jag hade glömt, och när vaktchefen frågade om jag varit där, svarade jag ärligt, att jag inte varit det. Han tänkte sätta mig i ”buren” för ordervägran.

Några av mina kompisar cyklade bara till första stället och ringde därifrån och sa, att de varit på alla ställena. De fick beröm, fast de ljög och jag ,som talade sanning, blev hotad med ”buren”.

Vid ett annat tillfälle, när vi hade teoretisk motortjänst och satt i en skolsal blev det rast, och de andra gick ut. Av någon anledning var jag inte röksugen utan satt kvar inne på rasten. Plötsligt och utan anledning sa befälet till mig: ”Du din djävla morsgris”.

Jag hade inte, vad jag minns, varit i slagsmål tidigare. Blev oerhört sårad och tänkte gå fram och ge honom en omgång, men som tur var, lyckades jag behärska mig.

Nej, min värnpliktstjänstgöring var inget vidare. Den kan beskrivas som helt misslyckad. Det var tur, att jag hade min vän och barndomskamrat, som räddade mig många gånger.

Jag inser, att mycket av det var mitt eget fel. Jag var inte med mina lumparkompisar på fritiden, utan åkte vid första bästa tillfälle ut till min flickvän. Kanske hade han rätt, befälet som sade, att jag var en djävla morsgris.