(Foto från Wikipedia. Apollo 17 tog fotot)
Jorden och Månen.
Ett mycket vackert par. Jorden sjuder av liv. Man har ännu inte funnit liv någon annan stans i rymden, men på vår planet är det ett ”himla liv” överallt. Det är som om jorden ligger på precis rätt avstånd från solen. Dygnet är 24 timmar och jordens varv runt solen är 365 dagar. Jättefin atmosfär och mycket flytande vatten passar också bra, för att liv ska kunna finnas. I alla fall som vi känner till det.
När jorden var ung träffades den av en annan planet, och det medförde att en bit av jorden slets bort och bildade vår måne. Enligt Gunnar Edmans bok: ”Den skingrade mosaikens bild” har vår måne stor betydelse för livet på jorden. Kommer dock inte ihåg exakt på viket sätt vår måne skyddar livet på jorden. Det var något om kosmisk strålning och meteornedfall, som träffar månen istället för jorden. Gunnar Edman talar poetiskt om månen , som med sina vingar skyddar livet på jorden. (Tyvärr har jag inte boken kvar, och det är längesen jag läste den, så jag kanske minns fel, men nog har jag för mig att det var så).
Sunes blogg 
Rymden /universum känns så stor och skrämmande. Känns skönt att se stjärnorna därute på avstånd som är , om jag förstått rätt, solar på mycket långt avstånd? Rätta mig om jag har fel.
Förstår inte hur människor kan vilja göra rymdresor. Men så är jag också höjdrädd.
GillaGilla
Hej Lola. Ett ljusår är ett längdmått, Ljuset hinner runt jorden sju och en halv gång på en sekund. Ljuset från vår stjärna, solen tar någonting på åtta minuter att nå vår jord. Ljuset från Andromedagalaxen som vi kan se med blotta ögat, gav sig av för 2,3 miljoner år sen, när det vårt öga. Sune.
GillaGilla