En hälsning som värmde.

Hjärta

Jag vaknade med huvudvärk i morse och skall i eftermiddag ha en begravningsgudstjänst för en arbetskamrat i Östergarns kyrka.

Jag åt frukost som vanligt med Gunvor. Gick ut en sväng i trädgården och tog in dynorna till trädgårdsmöblerna, eftersom de lovat regn under dagen.

Då jag hade ont i huvudet och kände mig misslyckad och allmänt deppig gick jag i säng igen för att, som jag hoppades, bli lite piggare till begravningsgudstjänsten.

I vårt sovrumsfönster har vi hängt ett litet blått hjärta i rullgardinen. Vi har haft det hängande där under alla år vi bott här i Buttle.

Jag somnade till en stund nu på förmiddagen, och när jag vaknade och vände mig om i sängen, såg jag gardinen fladdra till och det blå hjärtat vände sig mot mig, så att jag såg texten på det: Jag älskar dig.

Det blev något av en religiös upplevelse. Det kändes som om jag möttes av en våg av värme. Det är konstigt, att små till synes obetydliga ting, helt plötsligt kan vara som en hälsning från Vår Herre.

En stjärnkväll i juli i Buttle

23 galaxer-i-universum.

Foto av galaxer i vårt universum. Tusentals galaxer innehållande miljarder stjärnor i många av dem. Foto troligen från NASA.

I kväll den 29 juli kände jag mig lycklig och glad över att vara i Buttle. Jag kände mig hemma, för jag kände  igen några av stjärnorna. Äntligen var det slut på alla ljusa nätter och jag kunde se mina ”kompisar” stjärnorna igen. Det var en molnfri natt och jag kände igen Arcturus, björnvaktaren. En stjärna som tistelstången på stora Karlavagnen pekar på. Jag kunde se Capella i Kusken, som tistelstången på lilla Karlavagnen pekar på. Jag kunde se Deneb, högsta stjärnan i stjärnbilden  Svanen. Jag såg Altair i stjärnbilden Örnen och Vega i stjärnbilden Lyran.

Planeten Jupiter lyser klart i nordost och planeten Saturnus syns i sydost. Stjärnbilden Cassiopeja syntes också klart. Det var dock ännu för ljust, för att se Andromedagalaxen med blotta ögat.

Just innan jag gick in igen förundrades jag över en starkt lysande stjärna under tistelstången i stora Karlavagnen. Jag hajade till, för det borde inte finnas någon  starkt lysande stjärna där, men det var det inte heller. Det var en satellit (kanske rymdstationen), för den försvann snabbt ur sikte  igen.

Jag tycker det är så konstigt, att jag som har svårt för att hitta i Visby, jag har  helt enkelt dåligt lokalsinne, men på himlavalvet hittar jag alldeles utmärkt.

Där känner jag mig hemma.

Syskonkärlek

 

 

Österdahlare 1

På fotot från vänster Bettan, Sune, Bojan, Gösta, Gunnar, Yngve, Martin, Bertil och Gunborg. Framför: mor Elsa och far Gustaf. (Fotot taget av svåger Allan på 60 talet?)

I söndagskväll fyllde svåger Tage 82 år och vi syskon med några vänner var bjudna till Bettan och Tage på 82 års kalas. (Far o mor, Gunborg, Bertil och Martin var förstås inte med. De är borta sedan många år. Inte heller Gösta var med. Han var kvar i Örebro.)

Det var en mycket trevlig fest med god mat och dryck och stämningen påminde mycket om, när vi syskon träffades friska och glada på 1960 talet.

Jag minns så väl, att jag skämdes för att jag grät som tioåring, när Gunnar som sextonåring åkte i väg på sin motorcykel till sitt nya jobb på mejeriet i Karlsborg. 
Vi hade ingen telefon hemma, så det kunde dröja upp till en vecka innan vi fick reda på att Gunnar kommit fram väl.

Eller när Gösta gav sig ut som kocksteward bara sexton år gammal på båten Slite. 

Det var en sån fröjd och glädje, när Gunnar och Gösta någon gång kom och hälsade på i sitt hem vid Hajdeby.

I söndagskväll upplevde jag återigen något av denna glädje och samhörighet. Visserligen börjar vi höra dåligt och har våra krämpor allesamman, men roligt har vi när vi träffas.

Syster Bojan beskriver det så fint i dikten Guldbröllop. Jag gör ett utdrag från hennes dikt:
De händar väl ännu vör träffes u pratar
Um banban u håftlid u håirapparatar.
Leil bräudnäbben, ha såm bar slöiju så veit

Tald nöis um för mi att ha mårmår har bleit.

Förresten. Jag kan bjuda på hela hennes dikt:
Guldbrillop
Naturn han sto ei sin feinaste skräud
Da för femti ar sen, da när ja sto såm bräud
Ei langg veitar kålle u krone av gull
Av släkt u av vännar var hail körku full
Da sat di där alle, rad ättar rad
U körku var pynted me blåmmar u blad.
Kleidar ei frakk,var min nöibleivne kar,
Marskalkar u tärnar, så ungge di var.
De händar väl ännu vör träffes u pratar
Um banban u håftlid u håirapparatar.
Leil bräudnäbben, ha såm bar slöiju så veit
Tald nöis um för mi att ha mårmår har bleit.

När män keikar tibaks pa åri såm gat,
Så är de bra mike nöit vör har fat
Nå är vör gamle, vör har fat pansjon,
När vör var ungg fikk vör televisjon.
De var da någ såm var riktut märkvärdut,
Män stört si fran bord, förrn män had jet färdut.
De var jo knappt att män hannt ga pa häus,
Sen sat vör u keikt pa ein testbild mä bräus.
Kaffi som kokedes i kaffipannu
Serveredes sainare ör TVkannu.
Fast bildn var dåli u färglaus u blaik
Vör fikk bade nöihaitar u vädarlaik.

Hail världns bekymmar de fick vör nå fram.
De var svält ei Biafra u kreig ei Veitnam,
Gubbar ti mån´n de skikkt di nå upp,
Vör såg häur di huppte mä tyngdlausar krupp.
Kännvapenprov gärd di pa ein atoll
U temperaturn bleir straxt undar noll.
Ja, da fikk vör raidar pa häur de var ställt
Av en som di kallde för Herr Aktuellt
Skolban u smaban u ”Mårmårs leil kraku”
Ei TV har någen gat vilse i pannkaku.
Han hadd väl um någen bihövt navigator
Män da var de int mangge såm hadd set ein dator.
Nå flaugar reit mangge ti soli u värmen
Di pratar um braidband u pixlar ei skärmen.
Di meilar u blåggar u handlar pa näte.
Unggdomars språk har bleit mair såm ett läte
Disko u hårdråkk förstar vör int alls,
När ein annin var ungg, var de fåxstrått u vals.
Teidn har ändre si, mik har bleit bättar.
Vör har maskinar såm diskar u tvättar.
Ei lummu där har män nå ein leitn läur,
Ei den kan män prate, ei äur u ei skäur.
Tar bildar u speilar u far SMS
Hur klard män si äutn slikt fram ti dess?

 Teilit um mårgnar nå alltut män vakknar,
Den vanlige bildn ei speigln män sakknar,
Källingi, ha såm ei speigln nå bor,
Ha far mi u tänk pa mein aigi mor.
U han såm ei sänggi nå ännu är kvar,
Han är som ein avbild av sin gamle far.
Men känslar är samme som när män var ungg
Fast baini di värkar u kruppen bleit tungg.
Vör har hatt de bra, är int mik för ti treite
Ei all år ei fylg har vör jåbbe u sleite.
U gräle u bråke ,va nyttar de till
Allt bleir jo så bra, bär ja far såm ja vill.

Bojan

 

I natt jag drömde..

GustafV

(Fotot av Gustaf, min far är taget 1915? när han låg vid kustartilleriet i Fårösund.?)

Det är underligt, tycker jag, att jag som har haft en lycklig barndom och haft det bra hela livet, så ofta på nätterna plågas av hemska mardrömmar.

Dock inte alltid. Det här var en sån natt. Min storasyster Gunborg, som nu varit död några år, sa en gång, att hon tyckte om att drömma om döda människor. Det var som att få träffa och prata med dem igen. Jag tycker att det ligger något i vad hon sa. Ibland är det fina drömmar som man blir glad av.

Jag drömmer ofta att jag är tillbaka vid Hajdeby, där jag växte upp. I ”netres” drömde jag om min far. Jag kom på att han kunde få skriva i min blogg. Han hade haft ett händelserikt liv. Varit med om att vara på en bogserbåt, som bogserat ett mål, som kustartilleriet hade som övningsmål, att skjuta på. Det var bara det, att de tog fel på bogserbåten och målet och sköt på bogserbåten i stället. Det sades, att han blev gråhårig den natten.

Även om det måste ha varit en traumatisk upplevelse för honom, så tvivlar jag på att det var orsaken till att han blev gråhårig, för många av oss ättlingar har också tidigt blivit gråhåriga i tidiga år.

Far måste ha fått lära sig att snickra. Han kunde med enkla hjälpmedel göra allt ifrån kardor till gungstolar. Han var dessutom slöjdlärare i Gammelgarns skola, så visst skulle han ha mycket att skriva om i min blogg.

I drömmen kom jag så ihåg, att han dog ju 1967 och hade han levt skulle han varit 131 år gammal, så skriva i min blogg kunde han inte gärna. Det var dock trevligt att få möta honom igen och erbjuda honom att få skriva i min blogg.

Att vara hundvakt

Prillan 2

Det kan ha sina poänger.
Det här var en sån dag. Vi hade varit i Visby, för Gunvor skulle ta några prov på lasarettet. Väl hemkomna till Buttle stod det en husbil på gården. Det var min brorsdotter Aina och hennes man, Manfred som kommit på besök. Vi bjöd dem på kaffe och medan vi drack kaffet, kom vårt barnbarn Elin och hennes kille, Alexander för att lämna hunden Prillan, som är en stor Vorster.

Jag ville berätta för Aina och Maffe, som han kallas, vem ”Alex” var och vad Elin och han sysslade med. Det märkliga var, att jag kunde inte komma ihåg vårt barnbarns namn. Jag letade febrilt i min hjärna, men jag kom bara inte på det. Plötsligt fick jag huvudvärk och mådde illa, så jag ursäktade mig och gick och la mig. Trodde att jag fått en ny stroke. Somnade och kände mig lite piggare när jag vaknade och gick ut i snickarboden för att laga en stol. Jag fick använda min fars gamla rubank och putshyvel och det tog lite tid att få ordning på hyveljärnen, så jag glömde alldeles bort att jag kanske skulle dö.

På kvällen, när vi lagt oss och släckt lyset sa jag eftertänksamt till Gunvor: ”Det kommer att bli väldigt ensamt för den av oss som blir kvar, när den andre av oss har dött”. Plötsligt fick jag en våt slät puss mitt på munnen. Det var Prillan som ljudlöst smugit sig fram till min säng och pussat mig. Det var som om hon ville säga: ” Vad gnäller du för? Jag finns ju.”

En annan gång när vi var hundvakt för Herman, dvärgpudeln. Hände det sig att jag låg på soffan och såg på TV. Herman, dvärpudeln låg alldeles bakom min ända.
Jag fick väderspänning i magen, och eftersom Gunvor och jag varit gifta 58 år och inte har några hämningar för varandra, utan fiser fritt efter behag, så drog jag av en ”rökare”. Hunden Herman, som låg alldeles intill min ända, kastade sig handlöst bakåt vid ”krevaden”, satte sig upp ruskade på huvudet och såg ut som om han undrade : ”Vad tusan var det där?”.

Så visst har det sina poänger att vara hundvakt.

Hernan 1

Loppis

Loppis 2

Buttle hembygdsförening ordnade loppismarknad för boende i socknen. Sju platser i Buttle hade anammat inbjudan, att ha loppis. Vi var en av dem som deltog.

Det var en bra idé för vi hittade saker, när vi letade efter loppisprylar som vi glömt att vi hade: Vi hittade en bra elektrisk slipmaskin för knivar, en slipmaskin för diamanter som vi aldrig använt. (Vi har inga diamanter) och en glasskärare, som jag försökte skära till en glasruta att sätta i en fotoram, men misslyckades. Glasrutan gick sönder på fel ställe, när jag försökte knixa av den i skåran jag gjort i glaset. Det var antingen fel på glasskäraren eller ”glasskäraren”. Det borde inte varit fel på mig, för jag hade ju sett min far hur han gjorde, när han med hjälp av en ”diamant”, skar så fint i glaset och fick rutan att passa in i fönsterbågen. 

Det var roligt att vara med om att ha loppismarknad även om många saker blev kvar på borden. Vi fick rent på borden i alla fall för vi skänkte de överblivna loppisprylarna till en loppis i Klinte, som ger de pengar de får in för prylarna till välgörenhet.

Vi hoppas att de pengar vi fick in på loppisen ändå ska räcka till en liten kräftskiva för släkten senare i sommar. 

Kräftmåne

 

Vad är en stjärna ?

Gunvor och jag såg en bra gammal film i går kväll. Kedjan hette den. Den slutade inte förrän kl. 01.00.

Jag gick ut en sväng i trädgården efteråt, för att kolla in stjärnorna. Jag såg en som lyste väldigt starkt i öster. Det var bara det, att det var ingen stjärna. Det var planeten Jupiter.

I kväll såg vi programmet Allsång på Skansen. In kommer programledaren iklädd lite konstiga kläder. Snabb och käck och mycket påläst och kunnig, men ändå. – Det var inte Lasse Berghagen.

Det fick mig att fundera.
Hur blir man stjärna?
Vad är det som är utstrålning?
Vad är närvaro?
och hur kan en person fånga ett rum fyllt av människor genom sin närvaro?

”Jag kan ha fel”, som munken Björn Natthiko Lindeblad gav ut en bok med titeln på.

Hur blir man en stjärna? På idrottsarenan är det enkelt. Det är den som vinner en massa tävlingar, såsom Sara Sjöstöm. Hur man blir en stjärna på scen är svårare att förstå.

Vad är utstrålning? Det vet jag inte heller. Det måste ha något med personens karisma att göra. Det är svårt att fånga vad det egentligen är.

Vad är närvaro? Ja, där känner jag mig något säkrare. Det finns som sagt många, som man märker är mycket kunniga och pålästa, men som inte är närvarande i det det de säger. De tänker på något annat. Vad ska hända sen? Har barnet det bra? o.s.v.

Jag har predikat i över 40 år och märkt, att även om jag predikat någon annans predikan och läst upp den, så har jag märkt trots att jag vet att den var mycket bättre än någon jag själv skulle författat, så har jag inget grepp i predikan över församlingen. Jag har inte varit tillräckligt närvarande.

Ja, vad är en stjärna? Vad är det som gör att somliga kan trollbinda en församling, så att de lyssnar så intensivt, så att man kan höra en knappnål falla.

Midsommardagen

Jorden 

Med Skapelsen som tema i kyrkoåret.

Vi kom aldrig i väg till någon friluftsgudstjänst i går på midsommardagen. Istället blev jag sittande inne och såg ett fantastiskt program på TV. Amerikas väg till månen och apolloprogrammen såg jag i stället.

Det blev en fantastisk gudstjänstupplevelse för mig. De tre astronomerna skulle runda månen för första gången. De sa att det var en helt färglös tillvaro under deras färd. Men så fick de se en fantastisk färgklick komma upp över månen. Det var jorden de såg.

En av astronauterna läste då en av skapelseberättelserna från första mosebok i Bibeln: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord…..”

Det måste för dem varit en mäktig upplevelse. Det var det för mig den gången jag hörde det på radio första gången, och så även nu när jag såg programmet.

På 1960- talet trodde nog många vetenskapsmän att det bara fanns liv på jorden. På andra platser var det för extrema villkor för att det skulle kunna finnas liv. Nu tror man, att liv kan finnas nästan över allt i universum. När sonden (kommer inte ihåg namnet, jag har fått svårt att komma ihåg namn) passerade dvärgplaneten Pluto, upptäckte man otroliga saker. Bland annat att den har vulkaner av is, som troligen värmer upp planetens inre och att den har en atmosfär. Några av livets byggstenar tror man sig ha funnit där.

Man har dock ännu inte funnit liv någon annanstans i universum än på jorden, men vem vet? Kanske har vår Herre skapat liv överallt.

Tack i alla fall för en fantastisk gudstjänstupplevelse på midsommardagen.

Motorcykelväska

MCväska

Letade efter prylar att sälja på loppmarknaden här i Buttle. Hittade den här MC- väskan på vinden och den väckte många minnen.

Jag har egentligen aldrig varit så mycket för det här med motorcykel, men i 60 årsåldern kom det för mig, att jag skulle skaffa en. Sagt och gjort. Bror min hade kontakt med en dam som hade en gammal Gold Wing och som hon ville sälja för 25 000 kr. Gunvor och jag åkte och hämtade den i Lindesberg. Vi fick dra hem den på en släpkärra, för den var inte besiktigad. Det visade sig vara en dålig affär, för det var hål i tanken på den, så det blev några extra tusenlappar.

Vi blev uppbjudna till goda vänner till Fårö, för att fira vår 40- åriga bröllopsdag. Jag ville gärna att vi skulle ta motorcykeln dit. Det skulle bli en något försenad bröllopsresa. Tidigt på morgonen fick jag den besiktigad och vi gav oss av till Fårö till våra vänner. Vi åkte från Östergarn prästgård och direkt till Fårösund. Gunvor hade aldrig åkt MC förut, och när vi kommit fram till fåröfärjan steg hon darrande av MC n och sa: ”Nu äntligen förstår jag varför det kallas bönpall”.

Vi åkte sen några år på motorcykelsemester på fastlandet. I bland tillsammans med dottern och mågen. Första året vi skulle över med båten gick dotter Anneli och hustrun Gunvor i förväg ombord på färjan. Mågen Håkan och jag kom efter med motorcyklarna. Anneli sa, att hon vågade inte åka ombord, för hon hade sån ”rampfeber”.

Nåväl, vi kom iland lyckligt och väl och färden ställdes söder ut. Gunvor och jag åkte först. Plötsligt hamnade vi mitt i centrum av Köpenhamn. Trafiken var hetsig och jag blev lite nervös. Jag hade stannat vid rött ljus och väntade på grönt. Bilen som väntade i kön framför mig, drog plötsligt i väg och jag efter. Då kom Håkan och Anneli så småningom i fatt mig och körde om mig. Han tänkte nog att det var bäst att han körde först, för jag hade kört mot rött ljus i gatukorsningen. När bilen som stod före mig drog iväg, körde jag efter. Såg inte att han körde mot rött.

Nåväl, vi hade fantastiskt roligt på våra MC  resor, och vi hade stor glädje av den gamla MC- väskan, som väckte dessa minnen.

Jag sålde MC n för några år sen, så nu är det slut med äventyrliga motorcykelresor. Nu får jag nöja mig med stilla promenader med dotterns hund i Buttleskogen.

Glad Midsommar.

Hernan o jag

 

Täckating

Täckating

Vi var bjudna på lunch till gamla vänner på Fårö i går. Efter middagen åkte vi till Lansa för att lämna min nya bok till en som ville ha den.

På vägen till Lansa på Fårö kom vi att åka förbi det här ”lambgiftet”. Gunvor och jag blev 1994? inbjudna av Bertil och Anna Gabrielsson att få vara med och lägga på nytt agtak på stället. Gunvor och Bertil arbetade i Fårö skola på den tiden och det var en av anledningarna till att jag också fick vara med. Vi hade ingen aning om hur det gick till det här med täckating. Hade aldrig varit med om det förut.

Dagen började med att vi fick frukost vid Anna och Bertil. Till frukosten fick den som ville ha också en ”sup”. Därefter åkte vi till ”lambgiftet” som skulle få nytt tak. Jag kunde som sagt ingenting om det, så jag fick göra grovjobbet med att lyfta upp agen till de som la den på rätt ställe på taket. Gunvor fick vara med om att göra något som kallades byxor. Man vred ihop agen för att tjäna ett särskilt syfte till taket.

Klockan tolv kom damerna ut med mat till oss arbetare. Vi åt och drack med behag och hade allmänt trevligt.

Så småningom blev taket klart och dagen avslutades med middag hos ägarna till ”lambgiftet”, men innan dess hände det saker.

Jag klev högst upp på taket och tyckte det var läskigt högt och ingenting att hålla sig i och bara en meters bredd att stå på. Det mesta gungade. Ändå ställde sig en man som heter Ragnar på huvudet högst upp på taket.

Därefter tog Osborne Nyström med sig fiolen  upp på taket och spelade några fina låtar, såsom ”Gotländsk sommarnatt”

Alltsammans var för oss en upplevelse och fina minnen. Kanske har agtaket på ”lambgiftet” lagts om sen dess. Tack för att vi fick vara med.