(Fick vara med i Sjonhems kyrka i dag och fick predika på gutamål. Några hade svårt för att höra. De bad mig att jag skulle skriva ner min predikan i in blogg)
Dödn u Leive,
star de yvar textar för e dag ,
för den här sundan . (16 sönd. eft. trefaldighet)
De finns a bok e bibln, sum handlar um Job. De är ei lali intressant bok för boki tar upp ett problem som mang har fundere yvar. Job, han vait me si, att han har int gärt någ gale, men han far ändå plåges u leide så mik att han ynskar att han var dödar. Förr da trod di att sjaukdomar u plågar de var straff fran Gud, för att mänsku hadd gert nå fail ellar nå gale. Men Job, han visst att han hadd int gärt någ fail, u ändå fick han leide..
Sum gammel präst, så har ja håirt mang gangar folk sum är sjauk u leidar mike, att di sägar: Va har jag gärt för ont, sum far lide så?
Till alle daim sum frågar så kan ja säge: De har int me va Du har gärt ei leive u gäre, att Du far leide. Vör vait int varför de finns så mik leidande ei världen.. Vör frågar pa samm sätt sum Job.
Dödn, dödn, dödn, sägd Astrid Lindgren till sein systar när di prat ei telefon. Nå har vi klar av de. Nå far vör prat um någ anne.
Jo ja haldar me na. Nå ska ja predeik um någ roligare. Ja ska predeik um leive. Va de nå är? Ja såg et TV program där di pratede um AI. I fall de här me artificielle kund fa någ liv? De var en filosof, en psykolog, en fysiker och en programledare, sum diviverede um de. Filosofen och psykologen di trod att AI kund fa leiv, me han sum var fysiker, han sägd att AI, di är bäre maskinar. Di kan aldri fa leiv. Da kum ja utänk pa skaelseberättelsarna i Biblin. Där gärd ju Gud a källing av ett av karns ribbain. Men de var kansk u bäre en maskin, men så star de att Gud inblåste livsande ei nasar pa mänsku.
De är de sum ja tror är själve leive. Livsanden.
U nå till va sum berättes ei evangelie för i dag. Um synagogföreståndarens dotar, sum var dödar. Da far vi vit, att Jesus, sum pa ett sätt var a vanli mänske, han hadd samm makt som Gud Fadar självar, för han kund u gi liv. De jär kanhänd är de sum gär att vi ei körku sägar att han är Guds Sun.
När Jesus väckt upp na, da sägd han ård sum bränd si så fast ei åiru, pa daim sum var me att vi ännu idag kan håir va Jesus sägd pa sitt aiget språk, Arameiska. Han sägd: ”Talitta Koum”. De betöidar pa gutamål: Tösi leile! Rais pa di!.
U töisi raist pa si,u blai livnes igen.
Ett undar ellar ett mirakel skede. När Jesus sägd: Töis leile! Rai spa di
De jär mang sum har svårt för att tro pa de här me mirakel. Men vi sum har vart me um de, vi vait att de kan ske. För Gud är de int någ sum jär omöjligt.
En av daim sum hadd den vassaste hjännu pa ou jård, han hait Einstain. (Låtar nästn sum gutamål) han sägd att de finns bäre två sätt att se pa leive. Ett jär att int någ är ett mirakel u de andre sätte de jär att allting jär ett mirakel.
Ja hadd en bror sum ja tyckt mik um, Han sägd att han trod int att de fanns nån Gud. Jag tyckt han var oskapligt klok. Han trod pa vetenskapen och var duktu pa u räkne.
Ja såg upp till han u trod sum han.
Ja var me um någ konstut en gang. Ja var 18 ar u någ av en skynning. Ja var ihop me a töis sum bäre var 15 ar, ja är ihop me na ännu, men just den kväldn var jag tråttar u skudd kåir bil haim. Ha såg de u sägd: ”Ja ska be för di så du kummar klokt haim”. Da tänkt ja säg till na, att kum nå int me de där reigiöse för ja tror int pa de.
Pa vägen när jag kåird haim sumnede ja be rattn e 70 -80 kms fart. Da fick ja se en ypen näve sum skeind u löist. Den ypne näven lyft mein augenluk u ja var kvar pa vägen fast ja hadd sumne be rattn.
De nati sivd ja inte någe. Ja begrep att jag hadd möt någ sum ja int trod fanns.
De är den händeln sum gärd att jag blai präst.
Ja har dock hatt svårt för att kum ifran de där me um de finns en Gud ellar inte. Ja har fat jobb med de. Ja har lait ei himln bland stjännar, svart hul u galaxar.
De var en teid da ja hadd mik rolit åt den där sången: ”Vi ska fara bortom månen, vi ska fara bortom Mars”. För ja begrep att int fanns de nån Gud där? I alla fall int så man kund se han. Nå var ja för ett slag sen u håird pa en astronom sum prat um svart hul ei himln. U han sägd någ um att någ di kallar för händelsehorisonten runt de svarte huli, där kanhänd man kan kum in ei andre universum. Da tänkt ja förstås, Aha de kansk är där man kummar till himln?. De kan händ, att han sum skrev sången: ”Vi ska fara bortom månen, vi ska fara bortom Mars Har reit? Ja man vait aldri.
Ja tror att visst kan man se något av Gud pa ryggen i universum och ei skapelsen u leive sum sånt, men de jär int så leit för alle.
Nå tror ja att de finns en leitare väg att hitte Gud. Jesus sägd, att Gud finns inum uss. Ja tror Gud ei skapelns läggd in någ nätverk ei uss när vi föds, så att vi kan hald kontakt me han, när vi vill. De finns en längtan inom uss, sum Gud jär svare pa.
Gustaf Larsson skrev:
Har däu tro sum jär stark
Fallar haugmod pa knei,
Singar sanglausar fäugel,
Glångar torraste trei.
Har du tro sum jär stark
Vaksar gröide pa stain.
Braidar kalreis´n rosar
Pa dein akarrain.
Har du tro sum jär stark
Kummar teveveil pa skam
Da glädes marki
där du gar fram.
Sunes blogg 