Gunvor fyller 79 år i dag. Jag tror man kan säga att hon varit en av de sista så kallade ”gamla sortens prästfruar”.
Jag vill i min blogg försöka sjunga hennes lov, ungefär som Harry Brandelius gjorde i Ungmön på Kärringön.
Gunvor var duktig i skolan och gick ut sjunde klass med elva små a:n. Hon gick på läroverket och tog realen.
I unga år träffades vi, hon var 15 år och jag 18 år. Vi träffades på en dans i Ala i kastalen. Hon hade blivit inbjuden av CUF och jag hade ett alldeles färskt körkort på bil. Jag fick skjutsa henne hem och på den vägen har det fortsatt.
Fotot är ett av de första foton som togs av oss i ungdomen.
Gunvor var (är) snygg och var väldigt eftertraktad. Ännu för några år sen var det en karl som talade om hur förälskad han varit i Gunvor. Tyvärr var jag lätt svartsjuk, eftersom alla ville ha henne. ”Men hon blev min hon”, som Harry Brandelius sjöng om i Ungmön på Kärringön.
Vi var med på en resa till Jerusalem 1972. På den resan blev jag av en arab erbjuden 100 kameler för Gunvor, men Gunvor var inte till salu.
(Fotot taget 1972 vid John F Kennedys minnesmonument utanför Jerusalem.)
Gunvor har en stor förmåga att förlåta och är otroligt lojal emot mig. Jag tänker på när jag var svårt sjuk i cancer och låg på lasarettet i tre månader och hon var inne hos mig varenda eftermiddag och kväll.
Det har hänt att jag haft dåligt samvete, för att jag så tidigt kom in i hennes liv. Hon hade drömmen om att bli barnmorska och säkert hade hon blivit en mycket bra sådan – men så kom jag och förstörde hennes planer. Hon har dock aldrig grämt sig eller sagt något om detta. Det blev istället jag som fick studera. Jag hade nytta av, att hon var så duktig i engelska. Mina kunskaper i engelska var inte så goda och mer än hälften av all litteratur, när jag studerade på universitetet var på engelska. Då var det tur att jag hade henne.
Gunvor har också varit bra på att ordna resor både för oss och andra. Hon har bl.a ordnat med en bussresa till passionsspelen i Oberammegau i Tyskland år 2000. Vi var 45 personer i bussen.
(Foto från Elsy Nordins album)
Jag skrev att Gunvor nog varit en av de ”sista gamla sortens prästfruar”. Jag tänker på hur hon ställt upp på mig och församlingarnas behov. Vi har alltid haft ”öppet hus” i de prästgårdar vi bott i och få är de, som av Gunvor inte blivit bjudna på kaffe, när de kommit och besökt oss.
Gunvor har också varit lantbrevbärare och en omtyckt lärarvikarie.
Nu börjar Gunvor och jag att bli gamla. Vi är glada över vår stora familj, som har blivit 31 personer med oss själva. Tre barn, Åtta levande barnbarn och 9 barnbarnsbarn. Somliga av dem har skaffat sig en respektive och det blir alltså 31 personer.
…och jag tycker att hon är skön
Sunes blogg 