konflikt med sockerbruket.
Buttle stenbrott för några år sen. Foto: Gunvor Österdahl.
Trots att jag varit konflikträdd har jag hamnat i väldiga konflikter. Kanske av dumhet. Jag minns, när jag i tjugo årsåldern arbetade i stenbrottet i Buttle och slog sönder sten med en slägga. Jag hade tidigare arbetat på länsmejeriet i Visby, men av någon anledning slutat där och börjat i stenbrottet i Buttle. Jag fick då höra något konstigt av de, som arbetade där. Han, som var fackets ordförande och ibland hade sin arbetsplats i Visby istället för Roma, fick traktamente för att han hade två arbetsplatser.
Arbetarna som jobbade i Roma sockerbruk på vinterhalvåret och i Buttle stenbrott under sommarhalvåret fick inga traktamenten. Jag undrade, varför de inte fick något traktamente. De sa, att de styrande på sockerbruket sagt att de hållit för långa raster, och därför fick de inget traktamente. Arbetsgivarna löste det på det sättet, att de sa upp dem på sockerbruket ena dagen och anställde dem vid stenbrottet nästa dag. Ung o dum som jag var förstod jag, att så fick det inte gå till. Jag hörde med min fackförening, Handels, som jag var med i från tiden vid mejeriet. De lovade stödja mig. Jag drog i gång något av en konflikt mellan oss som arbetade i stenbrottet och sockerbruket.
Tog kontakt med arbetsgivarna i sockerbruket och fick blankt nej. Av ordföranden i arbetarnas i sockerbrukets ordförande fick jag reda på, att jag hade 14 dagars uppsägningstid. Jag skrev många brev om det hela. Till slut blev jag kallad till ett möte med styrelsen från Skåne, som ägde Roma sockerbruk. Jag minns, att rummet vi satt i på Roma sockerbruk hade fina sammetsmöbler.
Jag var arbetsklädd och kände mig mycket dum. Dessutom kom jag in på fel ställe i dagordningen och gjorde bort mig ordentligt.
Efter det att jag slutat jobba i stenbrottet och börjat studera fick jag höra, att jag haft rätt, men att de la ner stenbrottet i Buttle. Jag kände mig skyldig.
Det påminner om historien om läkaren som sa, att operationen lyckades, men patienten dog.
Till mina barn har jag sagt, att jag skämdes väldigt, för att jag la mig i det där med den konstiga uppsägningen och rätten till traktamenten i stenbrottet. Jag hade inte med det att göra, så jag avrådde mina barn för att ge sig på något sånt.
Ändå blev jag väldigt glad, när sonen sa: ”Varför skäms du pappa? Det betyder ju bara att du drevs av ett väldig rättspatos.”l
Sunes blogg 