Anledningen till att jag slutade på länsmejeriet.
Anledningen till att jag slutade vid länsmejeriet, där jag jobbade några år var följande: Efter några månaders arbete fick jag mer och mer förtroende och blev mer självständig i arbetet. Mejeristerna litade på att jag gjorde mitt arbete, utan att de hela tiden stod över mig.
En dag fick jag t.o.m ett något roligare arbete än att plocka flaskor, diska och vara i skummjölkstappen. Jag skulle få köra ut mjölk och andra mejerivaror till butikerna i stan. Det blev problem. Jag har ett väldigt dåligt lokalsinne. (Jag hittar bättre på himlavalvet än i Visby.) Det medförde att jag fick köra långa omvägar förrän jag hittade affärerna jag skulle till. Affärerna fick varorna alldeles för sent och jag fick bara köra en dag. En annan som hittade i stan fick överta uppgiften.
Nåväl, det var bara in i mejeriet och börja med disken, flasktappen, skummjölken och annat inomhusarbete igen.
Jag tyckte om att jobba. Slet som
en hund. Det upptäcktes av andra
som kommit efter med arbetet. Jag fick gå ner i källaren på ostlagret och hjälpa dem komma i fatt med arbetet.
En dag hade det börjat en alldeles ny mejerist på mejeriet som kommit in från ett mejeri, som lagts ner på landsbygden.
Mellan kl.06-08 hade jag den dagen varit på ostlagret och spritat ost. Jag tyckte som sagt att det var roligt att jobba och var lite stolt över att kunna hjälpa dem att komma i fatt. Kl.08.00 möttes jag av den ”nye” mejeristen, som inte kände till mig. Han sa: ”Va har du gjort i källaren? Du har bara hållit dig undan och inte gjort ett dugg!”
Jag såg honom djupt i ögonen
men sa ingenting utan gick direkt upp till disponenten och sa upp mig. Han försökte övertala mig att fortsätta, men jag var så sårad och stolt som en tupp, så jag slutade på mejeriet och fick jobb i stenbrottet i Buttle.
Stoltheten kan ställa till det. Jag läste om en som de kallade för tuppen. När någon frågade varför de kallade honom för Tuppen
svarade de: ”Allt han säger är galet”.
Sunes blogg 