Jag såg nu på eftermiddagen på TV den gamla klassiska filmen: ”Hon dansade en sommar” med Kerstin/ Ulla Jacobsson och Göran/ Folke Sundquist i huvudrollerna.
Jag har sett den förr för många år sen och tyckte den var bra redan då. I dag tycker jag mig förstå att filmen blev klassisk, inte bara för att Kerstin /Ulla Jacobsson i en av scenerna visade brösten.
Filmen grep mig mycket, eftersom jag varit präst i snart 47 år. Hade verkligen präster så stor makt över folket på 40-50-talen? Jag minns delar av den tiden och känner inte igen mig. Kanske har jag haft tur, som har mött mestadels godmodiga och kärleksfulla präster, men hade jag mött en sådan präst som den i filmen och det budskap han framförde hade jag nog valt ett annat yrke. Om kyrkan betedde sig som prästen i filmen förstår jag att folket opponerade sig mot kyrkan.
Med undantag för prästen, så var det roligt att känna igen sig i den tidens sysslor. Man satte potatis för hand efter det att en man med häst drog upp ett får med plogen. Jag minns så väl, när far körde upp fåran med ”spissplogen” och vi barn fick plocka ner sättpotatis med 30 cm mellanrum. Jag minns ”sättaren”, vagnen man körde med i filmen. Höbärgningen och mycket annat som påminde om min barndom.
Tråkigt bara det där med prästen. Ibland har jag märkt att i vissa filmer blir präster, ja t.o.m biskopar de som står för det onda och någon ”mindre religiös” som står för det goda. (Jag tänker på filmen jag såg, men ett annat ex. är filmen ”Fanny och Alexander”.)
Nåväl. Filmen ”Hon dansade en sommar” var riktigt bra, även om det sved lite det där med prästen.
Sunes blogg 