Gunvor och jag hade bestämt en resa till Assisi, Den helige Franciskus stad. Jag var 68 år och pensionär. Gunvor hade nyss fyllt 65 år. Vi hade köpt en ny bil, en Toyota Auris och tänkte med den åka till Assisi i Italien. En resa med bil på 500 mil fram och tillbaka till Buttle. Gunvor planerade resan var vi skulle övernatta och allt annat med resan.
Det kom till Buttle ett besked att alla vi, som var över 65 år, skulle lämna ett avföringsprov för att kontrollera att vi inte hade cancer. Jag lämnade in provet, och det visade sig att jag hade tjocktarmscancer. Jag hamnade på sjukhus och det blev komplikationer. 28 operationer och tre månaders sjukhusvistelse. Jag hade öppen buk och stomi. Gunvor skötte om mina sår. Hon fick avbeställa övernattningar med vår resa till Italien.
Efter ett år, trots öppen buk och stomi tyckte vi, Gunvor och jag, att vi skulle förverkliga vår resa. Gunvor visste att den Helige Franciskus var något av en idol för mig. Han, som var rik, hade lämnat allt och arbetat för de fattiga.
Vi gav oss av mot Italien med vår nya bil. Ett galet beslut med tanke på min öppna buk och min stomi. Visst blev det komplikationer. Gunvor fixade det mesta. Hon visste, att jag så gärna ville se Den helige Franciskus stad.
Väl framme i Assisi gick vi i mässan i Franciskus kyrka. Där hände något märkligt. Jag vet att ibland har jag en förmåga att förstöra heliga ting, men kanske kan det vara trosstärkande för någon annan.
Jag berättade för min vän och mentor vad jag upplevt, och han rådde mig att inte berätta för någon. Enligt honom var det inte så märkvärdigt.
Gunvor och jag kom att tala om händelsen för någon dag sen, när jag nu är fyllda 81 år. Det hör till att jag är inte någon präst, som lever ett oklanderligt liv. Jag har orena tankar och gjort saker som inte en kristen borde ha gjort. Men ändå..
Det som hände i S:t Franciskus kyrka var att när vi gick fram till nattvarden såg prästen oförstående ut, när jag la handen på bröstet och avstod från att ta emot nattvarden, eftersom jag visste att svenska kyrkan inte har nattvardsgemenskap med katolska kyrkan. Det kändes väldigt konstigt. Vi är är ju alla med i Kristi kyrka.
På väg ned från nattvarden märkte jag att det var några blodsdroppar på min hand. Jag visste inte att jag skadat mig på något sätt.
(Det är möjligt att jag övertolkar händelsen. Jag hade i alla fall inga sådana tankar innan besöket i kyrkan. Kanske borde jag inte berätta vad som hände, utan göra som Maria, gömma och begrunda det i mitt hjärta, men ändå… Det har nu gått 12 år sen vi var i Assisi.)
Tro nu inte att tycker att jag är något särskilt på något sätt. Tvärtom jag är just nu inne i en svag psykisk och själslig period med ett väldigt dåligt självförtroende som präst. Jag kan ju inte ens sjunga.
Sunes blogg 