(Bilden tagen från en gammal videofilm strax efter Rositas födelse)
Tänkte egentligen skriva en blogg om Gud och energin, men får återkomma till det senare.
Jag kom att se på gamla videoband vi tagit, och jag kom att känna en enorm lycka. Vi har inte sett dem på 20-25 år. Dels beroende på att vår videoapparat gått sönder och dels för att videobanden fallit i glömska.
Nu i dag såg vi dem. Bland andra Jespers band, men framför allt såg jag början på Rositas band nr 1. Vi bodde i Östergarns prästgård och var barnvakter för Jonas 3,5 år och för Jesper 6 år. Det var vår dotter Maria och Thomas som skulle få sitt tredje barn.
Prästen Nils Huhta som ofta var hos oss i Östergarns prästgård hissade Östergarns prästgårds flagga i topp. Maria, vår dotter, hade fått en flicka, som de kallade Rosita, och vi fick i uppgift att åka till BB med med Jesper och Jonas, för hon och hennes man, Thomas ville visa upp den lilla flickan för oss och för hennes bröder.
Till Visby och sjukhuset är det fem mil från Östergarn. Rositas nyblivna bröder frågade var tredje kilometer om vi inte var framme snart. Så småningom kom vi fram och Maria, vår dotter, kom emot oss på parkeringen pigg och glad trots att det bara var några timmar sen hon född sitt barn, Rosita.
Vilken glädje det var för oss och för barnen att se henne och om en liten stund få möta den nyfödda. Hon var efterlängtad. Älskad av hela familjen.
Jesper och Jonas, hennes bröder, kunde väl bli osams någon gång, även om det var sällan, men de älskade sin syster. De lärde henne spela fotboll och allt möjligt. Rosita blev duktig i fotboll och spelade ett slag i Dalhems damlag.
Åren har gått. Nu har Rosita fått barn i sin tur. Och fler är kanske på gång. Gunvor och jag räknade ut att det kan komma 31 personer, vår närmaste familj, när Gunvor fyller år. Gunvor och jag har blivit gamla och gläds över vår stora familj. Barnbarnsbarnen kallar oss farmor Gunvor och faffa Sune, mormor Gunvor och moffa Sune. Det känns bra att alla håller sams. Relationer är det viktigaste i livet.
Jag vill avsluta min blogg med vad min syster Bojan skrev om vår storasyster, Gunborg, hon skriver att Gunborg önskar:
”…nu när mitt liv närmar sig sitt slut
vill jag att ni alla ska vara vänner
allesammas livet ut”
Sunes blogg 