Letat vidare i gamla tidningsurklipp och hittade de här bilderna.
Jag har varit i gudstjänsterna nästan varenda söndag tillsammans med Gunvor sen jag var 18 år. Vi har lyssnat på många predikningar. På 50-talet sas det rätt ofta att de varit på predikan, när de varit på gudstjänst.
Jag var i mitten på 60-talet något av vaktmästare i Visby domkyrka. På den tiden kunde det vara i domkyrkan 4oo till 500 personer i kyrkan på söndagarna. Det märkliga var att somliga kom just innan predikan och gick med det samma efter den. Predikan tycks vara ett viktigt moment i gudstjänsten.
Det finns gånger som jag upplevt att den unge prästen på bilden ovan har lite rätt. Biskop Olof Herrlin sa ”skämtsamt” att predikan är svår att författa och ännu svårare att lyssna till.
Under min aktiva tid som präst har jag varit känd för att ha korta predikningar. En del har tyckt det varit bra, men det finns också de som tycker annorlunda. En företrädare till mig i Eksta var en utomordentligt duktig predikant med ganska långa predikningar. Så kom då jag och predikade drygt sju-åtta minuter. En äldre dam sa, då efter att ha hört min predikan, att den var inte värd att byta ”kålle”, (klänning) för.
Ändå kan jag inte låta bli att beundra den modiga präst som sa efter det att han läst evangeliet på långfredagen: ”Nu har evangelisten Lukas talat. – Jag har inget att tillägga. Amen”
Det finns så många andra moment också i en högmässa. Psalmer, syndaförlåtelse, texter, böner, nattvard, välsignelse.
Därför låter jag den unge prästen i tidningsurklippet få träda fram och avsluta min blogg.
Sunes blogg 