Galna lekar

(En dunkel bild av mig från 1952)

På 1950 talet, när jag var barn hade min jämngamle kompis, Harry, och jag några galna lekar. Vi gjorde långa gångar och stora grottor i det nyinkörda höet på ladugårdsloftet. Vi kröp så in i de långa gångarna till grottorna. Någonting jag aldrig skulle vilja eller våga göra i dag.

Vi la ut en gammal plånbok på vägen med en tunn lina i. Vi låg gömda och väntade  på att någon cykelturist, som var på väg till Torsburgen, skulle stanna och försöka ta upp plånboken. Då någon stannade och försökte plocka upp den, drog vi med snörets hjälp in den och sprang det fortaste vi kunde därifrån.

Vi bodde vid Hajdeby i Kräklingbo. En och en halv kilometer från Torsburgen. Vi lekte ofta där. Det fanns ett utsiktstorn 16 meter högt (det finns nog ännu kvar). I tornet klättrade vi, inte i trapporna som man skulle göra, nej vi var tuffa och klättrade i ställningarna som bar upp tornet. Jag vågade aldrig högre än till andra våningen, men en av våra kompisar klättrade på utsidan hela vägen upp och slog handen i taket på plattformen.

På Torsburgen fanns också en vårdkase av trä med en tjärtunna överst. Även där var vi och klättrade fast vårdkasen var murken och nära att falla samma.

Ett mycket roligt minne som jag har, det är när det kom en turistbuss, som körde förbi gårdarna vid Hajdeby  till Torsburgen. På Torsburgen fanns en grotta man kunde gå igenom som kallades ”Svart stäu”. (Svarta stugan) Då, när vi var barn, var det alldeles kolsvart, när man passerade genom grottan.) Harry och jag tog våra cyklar när vi såg bussen och cyklade allt vi kunde till Torsburgen. Där gick vi före turisterna ner i ”Svart stäu” och ställde oss tysta mot väggen. Turisterna trevade sig fram och kände sig för med händerna mot de kalla bergväggarna för att inte snubbla. Vilka skrik det blev, när de plötsligt med händerna kände våra varma ansikten i stället för bergväggen. Vi skrattade och försvann så snabbt vi kunde ut ur grottan.

Ett annat minne är från Hajdeby. Vi var många syskon, nio barn. sex bröder och tre systrar. Jag var yngst av bröderna. Vi bröder  låg många i ett stort rum. En kväll kom Harry och jag på att vi skulle skoja med mina bröder. Harry skulle gömma sig under en av sängarna. Bröderna kom och la sig i sängarna och Harry låg där under. I väntan på att man skulle släcka lampan i taket, somnade Harry där under sängen. Det blev mörkt när lampan släckts, och Harry sov med djupa andetag. Då hörde en av mina bröder att någon andades under sängen, men han vågade inte se efter vad det var. Så småningom vaknade Haryy och smög fram i mörkret under sängen och tog sig ut ur huset genom ett fönster.

Ja, Harry och jag hade väldigt roligt tillsammans, när vi växte upp. Dråpliga minnen som inte lämpar sig i tryck har vi också, men de får förbli hemliga.