(Foto: Lennart Wahlman som ser ut att hålla vår sol mellan tummen o pekfingret)
Jag har alltid intresserat mig för det som är ”ovan där”. Det finns en gammal föreställning om ,att ovan vår jord fanns ett blått himlavalv uppspänt. Stjärnorna, som lyste på himlavalvet, var märken efter Guds käpp, när han promenerade däruppe. Man hade föreställningen att i himlen, härligheten, fanns ett fantastiskt ljus. Slitaget som blev efter Guds käpp gjorde att härligheten lyste igenom himlavalvet. (Jag tycker det är en poetisk vacker bild, även om jag förstår att riktigt så är det nog inte.)
Jag är självlärd, när det gäller astronomi och min kunskap är begränsad, och jag kan ha fel i många saker. Det är roligt att skriva, och därför vill jag dela med mig av det jag kan. Min ”kunskap” bygger dels på Christope Galfards bok: ”Universum i din hand”. Dels andra uppgifter, kanske föråldrade, som jag snappat upp lite varstans.
Rörelse.
Vi tror, att vi inte rör oss , när vi sitter på stolarna, men det är helt fel. Vi rör oss fantastiskt fort.
Vi åker karusell med jorden 4000 mil på ett dygn.
På ett år åker vi runt solen med en medelhastighet på 10 700 mil i timmen.
Solen med sitt planetsystem rör sig runt sin bana i vintergatans galax med 23 mil i sekunden. (800000km i Timmen)
225 -250 miljoner år tar det för solen att komma runt i vintergatan. Den tiden kallas för ett galaktiskt eller kosmiskt år.)
Vår galax färdas med svindlande hastighet utåt i världsrymden.
Vi som trodde, att vi satt stilla på stolen.
Fotot från Wikipedia
Sunes blogg 