En ömsint gravsättning

Gravsättning skedde i fredags av urnan efter Thomas Österdahl på Kräklingbo kyrkogård.
Avsked hade tidigare tagits i S;t Katarinas kapell i Halmstad. Thomas, min brorson bodde i Kvibille utanför Halmstad. Han hade dött i ambulansen på väg till sjukhuset.

Thomas var döpt i Kräklingbo kyrka. Min syster Bettan och jag var hans faddrar vid dopet. Thomas och hans syster Annicka och deras föräldrar var på somrarna vid Hajdeby i Kräklingbo och Thomas hade utryckt önskemål om att en dag flytta till Gotland, men det hann han inte. Han hade också uttryckt önskemål om att få bli begravd på Kräklingbo kyrkogård i närheten av sin faster Gunborgs grav.

Med gravsättningen gick det så till:
Vi kunde samlas i Kräklingbo kyrka. Eftersom jag var hans fadder och dessutom präst tog jag på mig ansvaret, att hålla i gravsättningen. Vi var 26 personer som samlats i kyrkan. Jag började med att läsa psalm 189: ”Bliv kvar hos mig se dagens slut är när..”
Sedan bar Thomas mamma urnan till graven under klockringning. Båda föräldrna hjälpte så åt, att sänka urnan i graven. Jag höll så ett tal, som avslutades med att en av Thomas kusiner, Kent, läste en hälsning från Thomas syster Annicka. Även kusinen Anneli höll ett tal, där hon bland annat sa att Thomas var mycket omtyckt av sina kusiner. Därefter höll jag en kort andakt och så togs avsked av Thomas . Fridsönskan hölls över graven och psalmen 297 sjöngs: Härlig är jorden…”

Min syster Bojan kände det lite konstigt, att vi stod med ryggen åt våra föräldrars och Thomas farföräldrars grav, som låg alldeles i närheten. Hon föreslog att vi som avslutning skulle bilda en ring och hålla varandras händer där vi inneslöt Thomas grav, Gunborgs grav och Thomas farföräldrars grav. Vi gjorde så och det kändes så fint.