Min bror Yngve föddes, som alla vi andra syskon vid Trosings i Gammelgarn. Han föddes som nr fyra i en syskonskara på nio. Yngve är längst ut till höger i främre raden. Fotot taget 1943.
De andra är från vänster i bakre raden: Bertil, Gunborg, Martin. Främre raden från vänster: Gösta, Bojan, Gunnar o Yngve.
1946 flyttade Yngve till Hajdeby. Han blev kvar där till 2023 då Yngve kom till Vardaga i Katthammarsvik.
På fotot Yngve och några av hans syskon. Från vänster : Bojan, Gunnar, Yngve. Framför: Bettan o Sune.
Vid vår fars död fick Gunborg och Yngve överta gården vid Hajdeby. Vi alla andra syskon hade då flyttat ut från Hajdeby, Gunborg, Yngve, far och mor tog emot ett kusinbarn, Bengt, som hade det lite besvärligt. Han bodde vid Hajdeby i mer än 50 år fram till sin död.
Yngve var under en tid förutom bonde även deltidsbrandman. Yngve har varit mycket barnkär. Han har inte haft några egna barn, men han har umgåtts med många av sina syskons barn, som bott hos dem på somrarna.
Vår syster Bojan skrev så fint på gutamål om broder Yngve. Jag återger hennes dikt här:
Yngve sittande på trappan vid Hajdeby.
2010
Seist Han sitar pa bänken pa trappu
u keikar mot gräusvägen äut.
Lauen pa lönni har gäulnä,
han kännar att summan jär släut.
Nå jär de tomt häir ei gardar
sän seist summargästn försvannt
Di seir aldri haustsol såm skeinar
u löisar pa lautrei så grannt.
Naj, nå vill di haimat till städar
u gatljaus när kväldn bleir mörk,
u hauststårmen tjautar kringg gardn
u rykkar ei tallar u björk.
Nästn hail lev har han bot häir,
han kåm aldri bårt häir efran.
Förr fanns de folk häir ei gardar,
de fanns bade gamle u ban.
U karar såm jobbde pa akrar,
di gikk ättar hästar u harv,
u ättar saningsmaskinar
u fylgdes av mavar u sparv.
Nå äir allt ut-arränderet
häir baitar nå lambi e dag,
för u halde buskar fran akrar
u för u fa Eubidrag.
Näir han var ban, var män tvungen
u odlä den mat män skudd ha,
u pärar skudd räkk fram ti summan
u mätte bad stäure u sma.
Di jagede rabbis pa vintan,
de mangg ganggar räddningi var.
Da var di tåll såm var sultnä,
e dag äir han einsummen kvar.
Rabbisar di har bleit sjaukä,
di däugar int länggar ti mat.
Nå gar han me hundn ei koppel,
han har bleit hans bäste kamrat.
Han sitar pa bänken u keikar,
nå kummar visst biln me post.
Han gar ti grindi u yppnar
a låd såm äir raodar av rost.
Postn jär för de meste
reklam efran bodar ei stan,
me bildar pa kleidar för töisar
u rolie sakar ti ban.
Han fikk varken ban ällar källingg
u teidn försvannt allt för fort.
Hans bror äir visst äute u raisar,
för häir kåm de me postn ett kort.
Han keikar pa korte u tänkar,
däir har aldri summan någ släut.
Däir slippar di kyldi u mörkre
u snåi, så män int kummar äut.
Tänk um män kunde fa raise,
u blei bårte tiss ladingen kom
u slippe langg ainsummne vintan,
män da skudd hailä böen blei tom.
Så gar han ett slag i kringg gardar,
u seir att allt äir såm de skall.
De kan nukk va bra u va bårte,
män haim äir säkrare e alla fall.
Han skudd väl ha gärt någ at häuse,
män va äir de för mainingg mä de?
Han förstar att de bleir summarställe,
den dag han int länggar äir me.
Da fällar di nukk gamle lönni,
ha sto häir, näir far hans kåm heit.
Di rustar nukk upp bäggi flyglar,
u byggninggi putsar di veit.
Fein-kläide mänskar skall ga häir,
langgt bårte fran jäkt u fran stress,
u ”Hajdeby åtta tre åtta”
bleir deres summar-adress.
Bojan
Sunes blogg 