Minnen.

Fotot av Trosings i Gammelgarn taget någon gång på 80-talet.

Hörde i en predikan i slutet på 60-talet, en biskop som sa, att alla ord som är sagda finns kvar i rymden och att de kunde återkallas på domens dag. Hemska tanke. Jag ställer mig kanske tveksam till det i dag, att alla sagda ord finns kvar där ute i rymden någonstans.

Däremot kanske att allt det vi varit med om finns kvar i vår hjärna. Helt plötsligt dyker ord och uttryck upp för en, som man inte hört sen 50-talet. Det behövs bara rätt stimuli.

Den händelse och de ord jag tänkte på idag är en händelse vid min syster Bettans födelse 21 april 1946. Bettan föddes på BB i Visby. Hon är den ende av oss nio syskon som är född på BB. Alla vi andra är födda innanför det vänstra fönstret av huset på bilden.

När min mor fick värkar 21 april 1946 beställde far en droskbil, som kunde ta min mor till Visby. Det blev bråttom och far som åkte med i bilen bad chauffören att köra fortare. Chauffören var ”kraftig” till växten. Ratten skavde mot hans mage. Svettig och nervös sa han till far: ”Jag kåirar så fort så ringgar di smältar”.