Nära Vänner

De möttes i Sigtuna 1967. Gunvor och Anna-Britta.
Lasse, hennes man och jag gick ungdomssekreterareutbildningen inom Svenska kyrkan på RKU i Sigtuna. Gunvor var hemmafru och vi hade två barn, Kent tre år och Anneli tre månader gammal. Vi bodde i två rum på Lekmannaskolan i Sigtuna.
Anna-Britta arbetade i köket på Lekmannaskolan.
En dag möttes Gunvor och Anna-Britta. De fann varandra och hade den kristna tron gemensamt.

Trots att Gunvor och barnen flyttade hem till Gotland på vårterminen, så behöll Anna-Britta och Gunvor den nära kontakten. Först genom att skriva brev till varandra och senare även telefonsamtal, när vi fick råd till det.
Jag minns, att trots att jag haft lätt för att känna svartsjuka, har jag aldrig känt mig svartsjuk på deras relation. Den var så fin och alldeles speciell. De delade varandras vardag, Glädje,bekymmer och oro.

Anneli, vår dotter berättar att Gunvor, när hon hörde att Anna-Britta var i telefon, så släppte hon allt hon hade för sina händer och störtade glad till telefonen. Det samma berättar Stefan, Anna-Britta och Lasses son, att Anna-Britta gjorde, när Gunvor ringde.

Anna-Britta, Gunvor, Lasse och jag har fått följt varandra under livets gång. Vi har träffats i varandras hem, även om det varit många mil mellan hemmen. Vi har också gjort resor tillsammans.

Anna-Britta fick för fem år sedan en cancertumör på hjärnan och har levt med den ända tills i natt, då hon somnade in på Hospis utanför Göteborg.

Fotot jag tog av Gunvor och Anna-Britta ovan, togs för några år sen och jag tycker fotot säger så mycket vackert om deras fina förhållande och som ett avsked i den nedåtgående solen vid ”Tjuvkilshuvud” i Bohuslän.

Gunvor och jag hann dock säga farväl ännu en gång till Anna-Britta, då vi förstod, att Anna-Brittas jordeliv närmade sig slutet. I mitten av oktober åkte vi till Kungälv, för att än en gång få träffa Anna-Britta och Lasse och deras familj. Vi möttes av en enorm värme och kärlek.

Det är fantastiskt att Anna-Britta och Gunvors vänskap har hållit alla dessa år, trots att de bott så långt ifrån varandra. Jag är glad, för att Gunvor haft Anna-Britta som vän och kunnat tala med henne om allt. Säkert också ”hemligheter” som jag inte vet om, men jag behöver inte veta allt heller. Det är i sin ordning.

Vi hoppas att det inte är slut än, för tack vare vad Herren Jesus Kristus gjort för oss, vågar vi hoppas få ses igen. Då i glädjen hos Gud.

Den dag Du gav oss Gud är gången….