I går kväll såg jag Skavlans TV- program om tro. Det var Skavlan själv, statsministerns fru, som är präst, det var Claes Malmberg, som är buddist, en ung kvinna, som var muslim, en som var humanist, en ateist, som varit pingstvän, och när statsministerns fru lämnat kom det in en pastor, som var sverigedemokrat. (Ber om ursäkt för att jag inte kommer ihåg namnet på alla.)
Jag uppfattade programmet som mycket ”flamsigt” eller ”tramsigt”. Det verkade som om ingen tog livsåskådningsfrågorna riktigt på allvar. Det skojades friskt med varandra och deras tro. Det är inget fel i att vara glad, men själv tycker jag, att de existentiella frågorna är viktiga och bör behandlas med respekt och allvar.
Den som skötte sig bäst enligt mig var Clas Malmberg. Hans utstrålning och underfundiga humor och glädje imponerade på mig. Däremot inte hans religion. Buddismen är i mitt tycke en väldigt negativ religion till livet. Jag säger ingenting om deras moral eller levnadssätt. Buddister har en väldigt hög moral, tror jag.
Problemet är att deras tro går ut på att livet är hemskt och ett stort lidande. De har inte någon skapargud i sin religion. En buddist liv går ut på att leva så moraliskt riktigt att man slipper återfödas. Slutmålet är Nirvana, det totala utslocknandet. (Det är 50 år sen jag läste på universitet om Buddismen, så det är möjligt att jag kommer ihåg fel. Jag har haft fel förr.)
Jämför man då med kristendomen, så är det en väsentlig skillnad. I kristendomen har vi en Gud som har skapat allt, och i en av skapelseberättelserna står det att Gud såg att det var gott. Många av oss kristna älskar livet. Ser det som en stor gåva. Vi upplever glädje och lycka och ser fram emot att få komma till Himlen, där vi ska få leva i harmoni och lycka i evighet.
Problemet för oss kristna är lidandesproblematiken, varför det finns så mycket lidande på vår jord. Kyrkan har ett namn för det, Teodice kallar man det, men enligt min åsikt har vi inget bra svar på det. Vi vet inte varför så många måste lida.
Ändå älskar många av oss kristna livet. Ser det som en stor gåva från Gud.
Nu till ateisterna, som jag själv en gång tillhörde. Somliga av ateisterna tror att det bara är de religiösa, som är troende. De menar att de vet, att det inte finns någon Gud.
Men sanningen är nog den att det vet de inte. De tror bara, att de vet, att det inte finns någon Gud. Alltså är de också ”troende”
Sunes blogg 