Lasarettsbesök

I onsdags kände jag mig inte riktigt bra i magen, men rätt så ok ändå. Vi hade besök av några av barnbarnen och barnbarnsbarnen en liten stund. Jag vågade inte krama om dem, för jag visste inte, om jag blivit magsjuk.

På kvällen fick jag mer ont i magen, men jag hade ju varit på toaletten och fått lite avföring, så jag trodde inte att det blivit stopp i tarmen, som jag haft någon gång tidigare. Gunvor ville ringa 1177, men jag ville inte. Smärtan i magen tilltog och då ringde Gunvor i alla fall, men jag fick tala med 1177 och ”övertalade” dem, att jag nog inte behövde åka, eftersom jag haft avföring.

Smärtan i magen blev ännu värre,och jag började kräkas kraftigt flera gånger. Då sa jag till Gunvor: ”Ring ambulansen!” De kom och hämtade mig och körde ner mig till sjukhuset. På sjukhuset stoppade ner en slang genom näsan till magen och jag kräktes en två, tre liter. Jag blev sänd till röntgen, och där såg man att det var stopp i tarmen. Jag fick ingen mat eller vatten på ett bra tag, för de kanske måste operera. På torsdag eftermiddag fick jag någon sorts propplösning, som man hoppades skulle lösa upp stoppet. Jag blev glad, när jag kände att det kom en ”fis”, men när jag ånyo kom till röntgen visade det sig att det inte var fri passage än.

Flera nya röntgen gjordes av min mage på fredagen och då, när jag var övertygad om att få reda på vid ronden, att det skulle bli operation, så säger läkaren att det blivit öppning och att jag kanske skulle få komma hem till kvällen.

Glad blev jag förstås, men vågar inte riktigt lita på att det är över än. Hoppas det bästa. Tacksam och glad är jag för den ”kärleksbombning” jag fick av hela den stora familjen och kära vänner. Tack för all omtanke och för alla böner.