Vi hade besök av Hans Ulfvebrand och hans fru, Åsa i förrgår. Hans har varit domprost i Stockholm och vi har läst grekiska tillsammans, spelat mycket pingis, badminton o tennis. Hans är en av mina bästa vänner och vi trivs tillsammans.
Jag har blivit ombedd att på gutamålgillets dag den 31 augusti i Halla, som har temat: ”I glädjens tecken”, försöka vara lite rolig på gutamål. Det vill jag gärna försöka vara, men ibland undrar jag om jag, som gammal prost inte borde vara mer allvarlig och värdig. Vara någon som kanske en döende vill hålla i handen, när det är dags? I stället för att berätta galna och dråpliga historier. Jag tog upp frågan med Hans. Han visade mig då Clownens bön.
Jag blev glad över bönen. Min personlighet är sådan att jag gillar humor. Tycker om dråpliga historier och berättar gärna. Må min påtänkta ”värdighet” fara åt fanders.
”Och när allt går mot sitt slut, låt mej då höra dej viska: ”När du fick mitt folk att le, fick du mej att le.” Amen
Sunes blogg 