Den frågan fick Pernilla Wahlgren av René i programmet ”Här är ditt liv”, i kväll.
Det är nog så, att den som levt länge blir lite mer hårdhudad, men är det något att sträva efter?
Jag minns min storasyster Gunborg, som hjälpte mor med hennes barn alltså Gunborgs åtta syskon. Hon sa vid ett tillfälle: ”Hu, jag tycker jag blivit så ”kall”. Hon var alltid orolig och medkännande för hennes yngre syskon. Livet hade ändå som hon tyckte, gjort henne ”kallare” eller mer ”hårdhudad”. Hon tyckte inte om det.
Jag tror, att jag förstår vad hon menar. Detta att inte längre känna så intensiv oro för andra, eller så lätt bli sårad om någon sagt något dumt om en.
Jag tror jag håller med min storasyster. Det är en förlust att känna sig kall, att man inte bryr sig om andra på samma sätt som förr. Det är ingen svaghet att vara känslosam.
En psalm som ofta kommer för mig är:
O Jesu blir min kärlek kall
och bort jag går från dig,
så visa mig Getsemane
och vad Du gjort för mig.
Sunes blogg 