(Fotot från Erik Montelius arkiv genom P-O Sahlberg.)
1951 just när jag slutat första klass cyklade vi några barn från Hajdeby i Kräklingbo till simskolan i Katthammarsvik. Det var gamla stora cyklar, som ibland rappade, som vi cyklade en mil på till simskolan i Katthammarsvik. Jag var på den tiden ganska mager och frös förskräckligt.
Det började med upprop och sen fick vi hålla på med något, som kallades torrsim. I torrsimmet fick vi lära oss simtagen med armar och ben. Efter det var det bara att gå i sjön i det kalla vattnet. Minns jag rätt fanns en bräda, eller någon stång som satt fast i bryggan som det stod ett gulligt litet hus på. Vi fick också en simdyna om magen. Sen var det att lägga sig ner i det kalla vattnet, hålla med händerna i stången och öva bentagen. Så småningom, när simläraren ansåg att vi kunde bentagen någorlunda fick vi någon sorts platta vi höll händerna på för att sen med bentagen försöka förflytta oss.
Tyckte då simläraren att det såg bra ut fick vi med bara en simdyna om magen försöka simtagen med både ben och armar. Vi lärde oss så småningom att simma. Harry och jag, min bäste kompis var med flera somrar och tog nästan alla simmärken. Jag minns, att när vi klarat kandidaten var det lite av examen. Folk hade samlats, för att vi skulle visa upp vad vi kunde. Jag har alltid varit lite rädd och försiktig av mig, så jag var lite rädd för att hoppa i vattnet från kajen i Katthammarsvik. Det gick dock vägen, och vi fick vårt guldmärke med tillhörande diplom. Vår småskollärarinna var med och såg på vår uppvisning, och när hon hälsade på oss, sa hon att ni skulle bli så duktiga, det kunde jag aldrig tro.
Harry fick mer än jag hjälpa till på deras gård, medan jag en sommar efter sjätte? klass fick möjlighet att också ta bronsmagistern i simning.
Jag trivdes med simskolan. Lärarna var bra. Den förste vi hade minns jag inte vad han hette, men såg ut att vara en man i 20-30 års åldern. Sen hade vi Harrys och min lärare i Kräklingbo, Lars -Olof Molander.
Sunes blogg 